Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert Herrick. Af Per Hallström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
PER HALLSTRÖM.
Håll upp, tills bleknad re’n min mö
har slutit ögat till!
Må hela världen sedan dö
och lefva, som den vill!
ÄLFVORNA.
Vill du undgå Mabs förskyllan,
sätt hvar tallrik rätt på hyllan,
raka glöden hop på hällen,
hämta vatten innan kvällen,
tvätta stäfvan, sköt din tjärna!
Slarfvor ser ej älfvan gärna.
Sopa golfvet, annars så
nyper Mab dig i din tå.
OM EN MÖ.
Kryddors doft må kring dig bäfva;
skön du är som Edens Eva.
Sådan skönhet har du fått,
ej poeters lof den nått.
Tag i ring, I jungfrur unga,
att det skönsta requiem sjunga.
Undan sedan, lätt på tå,
att ej döden störas må!
DEN TOKIGA FLICKANS SÅNG.
God morgon på dig, dag som går —
herr främling, också ni —
god morgon, du mitt slitna hår,
som daggen stänkt sig i.
God morgon, maskros, klädd i gull,
god morgon, hvarje mö,
som vill min älsklings döda mull
med blommor tätt beströ.
Ve, ve mig, ve mig, stackars jag!
o, att all fröjd är kort!
För guds skull, herre, biet tag,
som bär min älskling bort.
Jag letar i er granna hatt,
er blick, men den är tom.
Åh, ha de redt hans graf i natt
i bädd af smultronblom?
Då går jag dit. Jag vet nog jag,
i kall, kall jord han sträckes.
Jag går ändå. Den kyssen tag
åt honom, att han väckes!
Men varligt! Om han än är stel,
han känner sina kära,
hvem som vill bädda mjukt och väl,
hvem som går omildt nära.
Han är så ömskint, gif blott akt!
Gullvifvor skall jag tvinna
att binda med — men det är sagdt
mig skall han aldrig finna.
NATTSTYCKET, TILL JULIA.
Lysmasken dig lane sitt öga,
må stjärnfallen brinna och snöga.
och älfvors dans
med blickar i glans
strö gnistor i natten, den tröga!
Ej lyktgubben må dig förvilla,
ej daggorm och snok göra illa!
Gå vägen till slut,
och ej en minut
för spökrädsla skall du stå stilla.
Låt bara ej mörkret dig trycka,
fast månen bak molnen måst rycka!
Se stjärnornas hus!
De klara små ljus,
hur tallösa hvalfvet de smycka!
Nu Julia, låt mig beveka,
kom så, kom intill mig att leka!
På knä tar jag mot
din silfverfot;
som springrlod min själ skall dig smeka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
