Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Niels Henrik Abel. * 5/8 1802 † 6/4 1829. Af G. Mittag-Leffler. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIELS HENRIK ABEL.
kan have synderlig Nytte af at være
her. Naar man er hjemme, gjør man
sig fordømt andre Begreber om Udlandet
end man burde. De ere ikke saa frake
— folkspråk, »icke just af bästa sort»
— Verden er i det Hele flau, men tem-
melig ligefrem og ærlig. Ingensteds er
lettere med at komme frem end i Tysk-
land og Frankrig, hos os er det 10 Gån-
ge værre.» I tanken "på den snara hem-
resan skrifver han också till sin moder-
liga vän fru Hansteen: »kjende paa mig»
(början af brefvet är förstörd) »at jeg
kommer til at besøge dem ofte. Den
vil sandelig blive een af mine bedste
Nydelser. — Herre Gud, hvormange
Gånge har jeg ikke ønsket at gaae til
dem men ikke turdet? Månge Gånge
har jeg været ved Døren og vendt om
igjen af Frygt for at fälde Dem til Be-
svær; thi det var nu det Værste som
kunde have hændt mig, at de skulde
blive altför ked af mig. Meget vel, at
jeg tør være vis paa at der ikke er saa.
— Det er mig yderst kjært at det gaaer
min elskede Søster saa godt. Jeg hölder
saa inderlig af hende. Sin Lykke og
den Glæde jeg har deraf skyldes dem
kjære Fru Hansteen. — De maa endelig
hilse hende fra mig paa det kjærligste,
naar De seer hende. Jeg erindrer mig
hende altid. — Nu — adieu min aller-
kjæreste moderlige Formaner og hav en
lille bitte Pläds i Hjertet for Deres Abel.»
Mig synes att från dessa rader och
andra liknande, med den belysning de
gifva öfver Abels veka, känsliga sinne,
framgår tillräcklig förklaring, hvarför han
ville hem och endast ogärna lyssnade
till Crelles locktoner att uppbygga åt sig
en framtid i Tyskland. Elling Holst har
förklarat hans beslut att vända åter till
hemlandet som ett utslag af pliktkänsla.
Norge hade bekostat hans resa, alltså
var han skyldig Norge att låta frukterna
af sitt arbete och sitt snille komma
fäderneslandet till godo. Denna förkla-
ring synes mig konstlad samt utan nå-
gon grund i Abels egna uttalanden. In-
genting antyder för öfrigt att han var
en sådan pliktmänniska som ett dylikt
resonnemang skulle förutsätta. I den
stolta och ryktbara själsbekännelse, hvil-
ken han ett år förut afgifvit i ett bref
till Hansteen, heter det: »Den rene Ma-
thematik i sin reneste Betydning maa
blive ganske mit Studium for Fremtiden.
Alle mine Kræfter vil jeg anvende paa
at bringe noget mere Lys i det uhyre
Mørke som der uimodsigelig nu flndes i
Analysen. Den mangler saa ganske al
Plan og System, saa at det virkelig er
høist forunderlig at den kan studeres af
saa månge og nu det værste at den al-
deles ikke er stræng behandlet. Der
gives yderst faae Sætninger i den høiere
Analyse som ere bevisede med overbe-
visende Strænghed» etc. Det förekom-
mer lika litet där som annorstädes nå-
gonting om, att han ville uträtta något
specielt för Norge eller ansåg sig ha
några särskilda skyldigheter i detta af-
seende. Det var icke, synes mig, plikt-
känslan som dref honom hem men hans
skygga, innerliga känslolif som kom ho-
nom att endast med svårighet trifvas
bland »fremmede». Vi skola för öfrigt
se, hur ifrigt han senare följde en utsikt,
som åter öppnades honom i utlandet.
För honom var hufvudsaken att kunna
fullborda sina stora arbeten och att få
tillfälle att ge form åt de tankar, som
fyllde hans sinne och som han visste
skulle helt och hållet omgestalta veten-
skapen. Han ville pröfva, om detta
ginge hemma, hvilket bäst skulle tilltalat
hans lynne, gick det åter icke, tog han
emot en ställning hvar som helst, som
härtill kunde bereda honom tillfälle.
(Slutet följer i nästa häfte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
