Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moghuldynastien och dess verk. Af Alexis Kuylenstierna. Med 19 bilder - Shah Jehans graf i Taj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOGHULDYNASTIEN OCH DESS VERK.
161
rödgrå fästning, en enda tung kompakt
massa af djupröd sandsten, öfver hvilken
tre silfverhvita kupoler sväfva, som hade
de höjt sig upp från någon inuti denna
stenkoloss fördold silfverkälla. Man glöm-
mer nära nog Taj och den öfver ens huf-
vud sväfvande kupolen, häpen betraktar
man dessa underbara bubblor, som till
följd af den upphettade luftens dallringar
synas vaja hit och dit, fästade med osyn-
liga trådar vid den röda stenmassan, and-
lös väntar man hvarje ögonblick, att de
skola brista och försvinna. Bortom pa-
latset sträcker sig staden vida utmed flo-
dens stränder, en förvirrad massa af grönt,
af rödt, af blått med detta silfvergrå töc-
ken, som är de indiska städerna eget,
hvilande däröfver.
Lämnar man Taj bakom sig på väg
mot staden, passerar man efter en stund
portarna till Åkbars röda fästning. Öfver
den gnisslande vindbryggan vandrar man
in i ett djuprödt porthvalf och därifrån
uppför en solstekt backe, kring hvilken
ingenting annat finnes att se än röd sten,
Ord och Bild, I2;e årg.
framför, bakom och på sidorna. Det
kommer öfver en en hopplös törst efter
något annat än aessa förfärliga djupröda,
med hetta mättade stenväggar. Men det
är ej skäl att låta hoppet dö, ty befriel-
sen är nära. Vägen gör en böjning åt hö-
ger, och framför sig ser man en röd, massiv
och som det tyckes ogenomtränglig sten-
vägg. Men se, därofvan sväfvar all stor-
moghuls glans och härlighet, de tre silf-
verhvita kupolerna, Moti Musjids — pari-
moskéns — kupoler. Moti Musjid själft,
SHAH JEHANS GRAF I TAJ.
moskén, som ingenting annat är än en
marmorlagd gård, omgifven af hvita mar-
morhvalfbågar, och öfver hvilken den blå
himlen hvälfver sig som tak, är det re-
naste, det klaraste, det af världens få-
fänglighet mest obesmittade man kan få
se. Det är icke en gudaboning detta,
icke ett tempel, det är en plats, hvari-
från själen, frigjord från alla mänskliga
dårskapar, fjärran från jorden och dess
äflan, omgifven af den hvita, genomskin-
ligt klara marmorn, kan följa de flyen-
de silfverkupolerna upp mot den oändliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
