Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter - Ekelund, Vilhelm: Poem. 1-3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POEM.
Af VILHELAl EKELUND.
i.
En gång jag mötte dig. Solstrålens färd
igenom rolös storm din skönhets tjusning
mig syntes lik, där midt i gatans brusning
du gick, en sällsam gäst i denna värld.
Blekgyllne rosor liknar jag din hy,
ditt ögas ljus en öfverjordisk eter
och stjärnors tystnad bakom fjärran sky,
men på din mun brann Eros saligheter.
Mig blef så tyst i denna stund, som kunde
all världen vikit hän: som om mig bunde
blott en sekund vid lifvets dunkla ström.
Du gick förbi. Och åter lifvet skrider.
Köld i mitt hjärta! frys till döds hvar
dröm.
Mig vänta inga blida knoppningstider.
2.
I drömmar träden stå. Öfver de bleka
stränder
det mörknar fort och skumt till afton ner.
Hur lyser skymning blå! O Vår, jag ser,
en Psyke skär med skygga lyfta händer,
dig öfver staden stå. Än mildt fördröjer
sig kring ditt hufvud dagens sken det
sista,
men i ditt bröst, som stumma böner höjer,
all nattens bittra längtans bäckar brista.
Och fler och fler gå stjärnor fram. O Vår,
o Psyke späd med skygga lyfta händer,
hur blek sig stjärnan vid din hjässa
tänder,
hur darrar dunklet vid ditt veka hår!
3.
UPPENBARING.
Du är mig mer:
ditt blommande fagra blod
tände stundom
för min själ ett mäktigt ljus,
och jag såg med hjärtat varmt
lifvets fördolda goda mening
ur dina ögon hemligt blicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
