Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatik - Nordensvan, Georg: Mig lurar du inte. Med en teckning af Knut Stangenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2OO
GEORG NORDENSVAN.
FRU BIRGER.
Det var ett godt handtag. Det drog ju om
en tid, innan jag lyckades få några andra hyres-
gäster. — Ja, vi ska inte bli sentimentala. Tack
emellertid! Vill du inte ge mig din hand?
Svante [söker skämta).
Åjo, på ett ögonblick. (De skaka hand.’)
FRU BIRGER.
Och så skall du inte glömma att gå.
SVANTE.
Du får påminna mig. Vänta! (Knyter en stor
knut på sin näsduk.) Nu kommer jag säkert ihåg
det. (Telefon ringer.)
SVANTE (i telefon).
Svante Lönnbom — Jo, tack bra, utmärkt,
alldeles ypperligt. Hvem är det? — (i snopen ton)
Är det farbror? — (spelar hjärtlig) God afton, hur
är det med farbror? — Nej, det är alldeles omöj-
ligt. Det var förskräckligt ledsamt, men jag måste
tyvärr afstå. Herrarna reder sig nog mig förutan.
— Fjärde man! Alltid hittar farbror fjärde man.
Jag kan i alla händelser inte. Jag är opasslig, ]ág
är riktigt sjuk. — Jo, jag har influensa, jag är
sängliggande. — Hva sa farbror? Jo, det sitter i
magen. — Gröt? Nej, det aktar man sej för; det är
inte min likör. — Hvad jag sa nyss ? Jag sa, att
influensan redde sig utmärkt, det är ett talesätt.
I morgon? Ja, det var en annan sak! I morgon
kommer jag alldeles säkert. Klockan sju? Ja, var
så säker. Adjö, adjö! (ringer af) I morgon!
Du får allt vänta på mig i morgon!
FRU BIRGER.
Sådan otur, att han skulle ringa just nu!
SVANTE.
Min farbror borgmästarn dyker alltid upp i
otid. Han har de äkta polistagen. Tänk, om han
vädrar, att det är något i görningen! Det skulle
inte förundra mig. Spela vira med honom! Nej,
jag passar; jag föredrager mariage.
FRU BIRGER.
Men om han blir ond på fullt allvar?
SVANTE.
Då bli vi kvitt; jag har många gånger varit
ilsken på honom. Jag värderar min ärade farbror,
men hälst på afstånd. Han har mynt och han är
enkling; enligt naturens lag bör jag få ärfva ho-
nom. Det vore mycket obelefvadt gjordt af mig att
stöta mig med den hedersmannen. Men inte vill
jag se hans fula fysionomi på mitt hemliga och
romantiska bröllop. Det skulle förstöra hela nöjet.
Det borde han väl begripa.
FRU BIRGER.
Du skulle ha sagt det där till honom. — Nu
får jag väl gå med annonsen.
SVANTE.
Ja, den får vara som den är. (Läser.) Vigda:
Svante Lönnbom, Lizzi Falk. — Det är stil på
det i alla fall. Koncentreradt och innehållsrikt.
Några gramatikaliska fel kan inte ens en gammal
skolfux upptäcka, och jag ser inga kommor, som
inte fins. Tag dokumentet! Det är bäst du läm-
nar det i telegrambyrån här bredvid.
FRU BIRGER.
Jag är tillbaka, innan du går.
SVANTE.
Skall det här vara den sista tjänsten du gör
mig?
FRU BIRGER.
Det beror på hvad du ber mig om härnäst.
Svante (ser efter henne).
Det är en skandal, att du inte blir omgift.
FRU BIRGER
(vänder sig om, skämtsamt).
När jag inte fick den jag ville ha!
SVANTE.
Den måtte ha varit ett dumhufvud.
FRU BIRGER.
Kan nog hända. (Går i fonden.)
Svante (ser på klockan).
Du går långsamt i dag. (Han ringer i telefon)
350. — Tackar. — Det är jag, Svante, dagens hjälte.
— Håller hon på att klä sig? Kan jag inte få
säga henne ett par ord? —Ja, hör efter. (Utanför
telefon) Hon klär sig, fröken Lizzi klär sig i
krona och krans. Det är stilfullt! (I telefon) Är
du där, liten? Jag har ju inte sett dig på en hel
evighet, min änglaunge. Hädanefter ska vi inte
släppa hvarann ur sikte, inte ett ögonblick. Och
vi ska aldrig vara osams. — Skrattar du åt det?
Hoppas du det, sa du? Ah, är det svärmor? Ni
ha så lika röster. Ja, hvad det beträffar att vara
osams, så kommer det förstås aldrig i fråga. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
