- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
203

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatik - Nordensvan, Georg: Mig lurar du inte. Med en teckning af Knut Stangenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIG LURAR DU INTE!

2O3

PETTERSON.

De stänger aldrig efter sig. Och så kommer
det tjufvar in. (Öppnar fonddörren. Fröken synes
i tamburen jämte värdinnan.) Nej, se fröken Linder.

FRÖKEN.

Se kandidaten!

PETTERSON.

Det var ett högst öfverraskande sammanträf-
fande.

FRÖKEN.

Ja, så märkvärdigt!

PETTERSON.

Får jag presentera fröken Linder.

SVANTE.

Jag hade det nöjet att släppa in fröken.

FRÖKEN

(har kommit innanför dörrn, blyg).
Jag kom för att hälsa på fru Birger.

PETTERSON.

Och jag hade ett ärende till min gamle vän
Svante.

Svante (hvisslar).

På det viset!

(Fru Birger har från tamburen visat Svante
sin klocka och sedan försvunnit. Petterson skjuter
nu igen dörren.)

Petterson (lifligare).

Ja, min kära bror, du blir vår förste förtrogne.
Du har alldeles rätt, det är på det viset. (Till
fröken?) Säg honom, du också, att det är på det
viset. — Blenda är min hemliga trolofvade. Hon
heter Blenda. Hva sa du?

SVANTE.

Jag har den äran. Och jag tackar för förtro-
endet. Det var allt för vänligt af herrskapet att
utvälja mitt anspråkslösa hem till —

PETTERSON

(tar lifligt af sig öfverrocken och slänger den på en stol).
Nu skall du få höra. (Slår sig ner i hvilsto-
len. Fröken blir stående där invid?)

SVANTE (artigt).
Behagar inte också fröken ta plats ?

FRÖKEN.

Tack, jag står så bra så. (Tar Petterson un-
der armen. Han håller hennes hand under det föl-
jande.)

PETTERSON.

Det var en afton i somras ute vid Furusund..

FRÖKEN.

Inte får Axel tala om det där.

PETTERSON.

Jag måste börja från början.

Svante (ser på klockan).
Nu börjar hon gå fortare.

PETTERSON.

Vår vän Svante måste ha premisserna med!
klarhet och reda noggrant framlagda. Alltså, det
var en afton i Furusund. Vinden var västlig, och
vi kom seglande under land.

FRÖKEN.

Du har inte talat om, att jag nästan kan räkna,
släktskap med herr Lönnbom.

PETTERSON.

Afbryt mig inte. Hva sa du?

FRÖKEN.

Borgmästar Kilbom från Trosa är min förmyn-
dare. Han är ju herr Lönnboms farbror.

SVANTE.

Ja, så att säga på sidolinjen. Han var gift
med min faster.

FRÖKEN.

Det är för hans skull vi hållit vår förlofning
hemlig. Han har inte sinne för någonting som är
roligt.

SVANTE.

Har inte Axel lyckats öfvertyga honom om —

FRÖKEN.

Det är det jag säger, att bara han lärt känna
Axel, så skall allt reda sig. Nu när han har flyt-
tat till Stockholm, ska Axel gå upp och presen-
tera sig.

SVANTE.

Jaså, herrarna ä inte bekanta. Kanske jag får
föra er tillsamman? Han är just nu på jakt efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free