Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Looström, Ludvig: En konstnärsbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KONSTNARSBIOGRAFI.
225
lefvandegöra en personlighet, har han hun-
nit längre än man på grund af hans ung-
dom haft rätt att vänta, och hans kring-
synthet på det fält han bearbetar förlänar
icke sällan de bilder han upprullar för våra
ögon ett intresse, som förhöjes af den egen-
domliga belysning, hvaruti dessa bilder stun-
dom framställas, egendomlig tyvärr äfven
därför, att den mången gång snarare är
vilseledande än vägledande. Därmed äro
såväl de stora förtjänsterna som svagheterna
i d:r Sirens senaste arbete antydda. Jag
är skyldig att förklara såväl berömmet som
klandret.
Gamle Olof Pilo, hemmansägare i Run-
tuna nära Nyköping, fadern till Carl Gus-
taf och dennes elfva syskon, ville icke, att
något af hans barn skulle blifva konstnär,
ty målningskonsten, med hvilken han under
sin krafts dagar sysslat, hade icke gifvit
den gamle stort annat än bekymmer, och
därför skulle sonen Carl Gustaf bli läskarl.
Men hågen för pensel och färg segrade,
och så finna vi den tolfårige gossen år
1723 i målarlära i Stockholm. För hans
öden där få vi en synnerligt intressant
skildring med många nya och pikanta detal-
jer. Men stugan blir snart den unge för
trång, 21 år gammal spänner han ränseln
på ryggen och beger sig på gesällvandring
ut i vida världen. Det bär af till Wien
och några mindre, sydtyska städer. 1736
är han åter hemma, besöker ritakademien
på slottet, reser efter omkring ett år äter
söderut, målar högadliga porträtt i Skåne,
far öfver till Köpenhamn, där det var brist
på dugande konstnärskrafter, blir på rekom-
mendation af en ung dam, som senare blef
hans hustru, teckningslärare vid danska
kadettskolan, och så, tack vare sin talang,
hofmälare åt konung Fredrik V samt kron-
prinsens lärare i teckning. Nu börjar en
arbetsam period med massproduktion af
den kungliga familjens porträtt. Författa-
ren redogör lifligt och grundligt för den-
samma, är i all synnerhet missbelåten med
hans kvinnoporträtt, ett bland undantagen
är den stora bilden af Fredrik V:s första
drottning Louise, på Rosenborg, en af de
mest älskvärda och sympatiska Pilo målat.
Hans kungaporträtt äro i mycket schablon,
de finaste konstnärliga resultaten uppnår
han i några barnporträtt. Om en af de
dekorativa helbilderna af Fredrik V skrif-
ver författaren: »Typen har något fågel-
Ord och Bild, I2:e ärg.
artadt, smalt och tillspetsadt, det mest
utpräglade draget är sinnlig vällust. Hans
försök att imponera med en viss stolt hög-
dragenhet påminner om ungtuppen, som
bröstande sig svassar fram med yfviga
stjärtfjädrar, väckande trånad hos hofvets
alla små hönor, vare sig i fjäderhamn eller
ljusblommigt siden. Konstnären har gifvit
det rätta, förnäma kastet på hufvudet och
den eleganta svängningen på kroppen. Men
först och sist har han med färgernas troll-
makt sökt framlocka kungaglans och här-
skarevärdighet i sin bild.»
Af dessa rader kunna vi få en föreställ-
ning om författarens stil. Han är icke
rädd för starka uttryck, väger icke orden
på guldvikt — då kanske han aldrig skulle
ha talat om härskarevärdigheten i de många
Fredrik V:s-porträtten, ty någon sådan är
svär att upptäcka —f han använder gärna
bjärta liknelser, hvarmed hans fantasi söker
karaktärisera mången personlighet, som
konstnärens pensel framställt på duken.
Ibland skenar visserligen denna ungdomligt
lifliga fantasi i väg Öfver de skrankor, som
den historiska kronologien eller den histo-
riska sanningen å sin sida uppställer, men
det betyder ej så mycket. Så t. ex. yttrar
författaren förtjust framför en år 1734 målad
elegant flöjtspelare: man tycker sig här
ännu höra de sista tonerna ur en liten
gavotte af Gretry, hvilken just förklingat
från den unge kavaljerens flöjt. När man
nu erinrar sig, att Gretry föddes först 1741
och började komponera gavotter först några
tiotal år senare, så blir ju situationen litet
egendomlig, men, som sagdt, det betyder
ej så mycket. Att han kallar vår egen
kung Fredrik I för den tjocke holsteinaren
är dock ägnadt att väcka förvåning. Epite-
tet den tjocke kan man ju vara med på,
men holsteinare det var väl hvad den jovi-
aliske kungen minst af allt var eller blef,
vare sig till börd eller sympatier. För-
fattarens lika samvetsgranna som flitiga
forskning gör emellertid, att man gärna
öfverser med sådana små inadvertenser. Vi
stå i alla händelser i tacksamhetsskuld till
honom för mycket nytt som vi fått lära,
och hans arbete ingifver i det stora hela
förtroende, äfven om han i en eller annan
detalj tar miste.
Förutom i egenskap af hofmålare fick
Pilo snart äfven andra tjänsteåligganden
att fylla i Danmark. Han blef en af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
