Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Rosman, Holger: Svensk litteratur i Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
HOLGER ROSMAN.
stå skall det äfven finnas en svensk öfver-
sättning af Frederik van Eedens »Kleine Jo-
hannes», men jag har förgäfves efterfrågat
denna i svenska bibliotek. Samräknar jag
med den holländska den flamska litteratu-
ren — språkskillnaden är ringa och kul-
tursträfvandet gemensamt, oaktadt den po-
litiska skilsmässan — så får jag icke mera.
Maeterlinck, hvars drama »Monna Vanna»
är antaget till uppförande i Stockholm,
samtidigt med att hans filosofiska skrifter
börjat öfversättas, skrifver på franska och
kan sålunda knappast räknas till flamlän-
darne. Oafsedt några recensioner och an-
tydningar i pressen, torde jag härmed ha
nämnt allt, hvad vi med hjälp af vårt språk
kunna känna om modern skönlitteratur hos
den nederländska folkstammen, som likväl
representerar närmare 10 millioner män-
niskor.
Det ligger nära till hands att göra re-
flexioner smickrande för vår litteratur. Den
värderas ute och är tillfyllestgörande för
oss här hemma. Vi ha icke behof af större
litteraturimport. En sådan tanke kan ha
sitt berättigande, men vi få icke däraf sluta,
att den nederländska litteraturen är så fat-
tig, att den från andra håll nödvändigt be-
höfver riktas. Långt därifrån. De holländ-
ska och flamska författarnas antal öfversti-
ger våra-, där finnas skönlitterära tidskrifter
i stor mängd, oberäknadt de historiska,
populärvetenskapliga och sociala, som stå
på gränsen till de skönlitterära. Där fin-
nas konstnärsförbund, litterära klubbar,
läsecirklar i oändlighet, i enhvar af de me-
delstora städerna, för hela provinser eller
för hela landet.
Bland nu lefvande författare kunna
nämnas Louis Couperus, hvars praktfulla
skildringar äro öfversatta till de stora kul-
turspråken och nu senast blifvit mycket
uppmärksammade i Italien, W. G. van
Nouhuijs, författare till dramer, som ofta
spelas i hans hemland. Frederik van Eeden,
»samtidens störste mystiker», Henri Borel,
något af sjuklig pessimist, Cyriel Byusse,
kraftigare realist, Anna de Savornin Löh-
man, berättare med social-filosofisk tendens,
Helene Lapidoth-Swarth, Willem Kloos och
Herman Gorter, representanter för skilda
lyriska riktningar, flamländarne Hegen-
scheidt och Gezelle samt — kanske den
främsta af dem alla — Stijn Streuvels, en
folklifsskildrare af första rang, som redan
vid sin debut för några år sedan väckte
uppmärksamhet och nu fliteligen diskute-
ras af både vänner och motståndare. Och
de nederländska författarne missaktas inga-
lunda af sina landsmän, fast dessa äfven
intressera sig för utländsk litteratur: F. van
Eedens »Kleine Johannes» har redan utgått
i sju upplagor, Savornin-Lohmans »Vra-
gensmoede» i fyra, och Couperus’ böcker ha
i regel upplefvat två, tre — för att nu blott
nämna några exempel. Flera godtköps-
upplagor af de moderna författarne göra
dem kända i vida kretsar. Äfven många
af de äldre författarne läsas ännu. Multa-
tulis samlade arbeten kunna lämna en fond
af intryck. Hans »Idéen» gifva kanske en
bättre föreställning om hans rika själslif
än den bok, som till vårt språk blifvit
öfversatt. Nicolas Beets »Camera obscura»,
»den mest holländska bok som litteraturen
äger», finnes nästan i hvarje holländskt hem.
Jag har blott nämnt några namn ur
högen och förbigått många lyriska skalder,
många efterhärmare af den moderna franska
litteraturen, många kvinnliga romanförfatta-
re, alla humorister, alla skildrare af Javas
och de holländska koloniernas tropiska lif.
Säkert är, att den nederländska litteraturen
lefver och att den äger alster, som ha euro-
peiskt rykte, utan att man funnit för godt
att införlifva dem med vår litteratur. Vi
ha nu vid tvenne tillfällen helt oförmodadt
blifvit påminta om, att holländska folket
gjort de kraftigaste insatser i det vetenskap-
liga lifvet — tre Nobelpristagare på två
år har intet annat af de mindre folken be-
stått sig med. Kanske ska vi en gång lära,
att äfven deras sträfvanden inom öfriga kul-
turområden äro värda att uppmärksammas.
Att vi nu så litet veta förklarar sig
kanske då ur omständigheter, som äro mindre
smickrande för oss. Verklig kännedom om
utländska förhållanden är i Sverige kanske
mindre vanlig än beundran för dem. Och
då vi alltid välja de stora folken till före-
bilder, betänka vi icke, att det i många
fall är bättre att lära af de mindre folk-
stammarna, som ha samma förutsättningar
som vi, bättre för praktiska syften och
bättre, om vi vilja förstå oss själfva.
Stockholm i januari ipoj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
