Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Laurin, Carl G.: Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
CARL G. LAURIN.
kallad »De glada syndernas skald sjunger
en sång till den sjunkande solen». Hans
fantasi var måttlös, och väl var att han
hade i blodet den starkaste fordran på
god teckning, en fordran som en del hast-
verksarbete och slarf väl för ett ögonblick
kunde tränga tillbaka men som bröt
fram med styrka, då det jäsande vinet
klarat sig och då han lyckats besvärja
alla själens trotsiga och okynniga elemen-
tarandar, så att de lydigt tjänade mä-
staren.
Han har berättat för mig, att han som
gosse streck för streck tecknat af Durers
gravyr St. Hubertus, som han beundrade
af hela sitt hjärta. Häri ser jag en in-
stinktiv känsla för teckningen, denna
konstens ryggrad, dess »hederlighet», som
Ingres säger, och hvilken i Durers man-
liga linjer har ett nästan moraliskt infly-
tande på åskådaren. Teckningen är, som
han själf uttrycker sig, »summan af karde-
mumman». —
På utställningen i Paris 1878 hade
han en tafla kallad »Amor Merkurius»,
hvilken med sin lysande färg och sitt
konstiga ämne blef uppmärksammad, om
också ej mycket beundrad. Larsson reste
nu hem och började åter sin verksamhet
som illustratör. Wallins Dödens ängel,
H. Sätherbergs Linnécykel och Tegnérs
Nattvardsbarnen pryddes med träsnitt
efter Larssons teckningar. Han återvände
1880 till Paris, där han ej lyckades väcka
vidare intresse med en hel del egendom-
liga taflor. Han tecknade nu till Böghs
Sanningens vallfärd med August Strind-
berg som »lögnarfienden», den tidens
CARL LARSSON 1880. TECKNING AF A. ZORN. / Palettskrap.
Strindberg! Carl Larsson var nu trettio
år och hade ett betydande arbete som
tecknare bakom sig, men det var må-
lare han ville vara, och hans okufliga
energi lyckas i ett enda slag att nå målet
och dessutom, om jag rätt tolkar hans
egna ord, att få reda och harmoni i de
förvirrade, oregerliga krafter, som rörde
sig inom honom. Denna period kallar
han »vackra akvarellernas» tid. Det var
Grez-tiden, det svenska 8otalets blom-
stringstid. Det förkättrade 80-talet har
med sina öfverdrifter och sin ungdomliga
naivitet något af vårkänslor Öfver sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
