Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Jägerskiöld, L. A.: Ett besök i Londons naturhistoriska museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
L. A. JÄGERSKIÖLD.
Fot. W. M. F. Pigott. High. Str. Leighton. Bedfordsline. Alla följ.
fot. fr. fágelgfalleriet, utom den sid. 277, äro från samma firma.
kajor. För att visa deras i stammen belägna
näste är en lucka utsågad i trädet.
En närstående monter lär oss åter känna
de talrika — äfven för rätt många jägare
okända eller endast ofullständigt kända
— dräkter vår vanliga gräsand under årets
lopp bär.
Tillsammans ger denna sist anförda
montersvit en god bild af hvad vi
känna om djurens variationsförmåga,
som bekant en af utvecklingslärans hörn-
stenar.
Innan vi lämna förhallens montrer,
måste vi betrakta ännu en. Där finnas
dels några exemplar af vår vanliga grå
kråka, dels några af den med denna myc-
ket nära besläktade s. k. svarta kråkan,
som bär en helt och hållet mörk dräkt.
En god, i två färger hållen karta låter oss
med ett ögonkast se deras olika utbred-
ningsområden. Men dessutom finna vi
några exemplar, hvilkas dräkter visa, att
deras bärare stå midt emellan ifrågava-
rande båda kråkarter — möjligen äro de
helt enkelt hybrider af dessa. Ett par
kors på kartan visa oss ock, att de stam-
ma från en trakt, där den svarta och
den grå kråkans områden gränsa till hvar-
andra. Samma monter visar oss liknan-
de förhållanden beträffande vår vanliga
steglitsa och en närbesläktad gråhöfdad
form.
Till den förhall, som jämte annat in-
nesluter de nyss beskrifna fristående mont-
rerna, gränsa ett par rader af mindre, al-
kovliknande rum, slutande sig till den
stora hallen som kapellen eller sidokoren
till en kyrkas skepp. Samlingarna i hvart
och ett af dessa små kapell bilda ett af-
slutadt helt för sig, väl värdt ett ingående
betraktande.
Ett af dem bör helst studeras i sam-
band med dem af de ofvan omnämnda
montrerna, som lärde oss känna fåglarnas
skyddsfärger. Här finna vi nämligen en
framställning af motsvarande förhållanden
bland insekterna. Se t. ex. på detta bark-
stycke, det är liksom fläckadt af enstaka
lafvar, men betrakta vi dessa lafvar när-
mare, finna vi bland de verkliga lafvarna
exemplar af ett slags skinnbagge, hvars
yttre så förvillande liknar lafvarna, att
endast den mest noggranna granskning
lär oss se skillnaden.
Genom helt andra medel ha däremot
en del andra insekter, särskildt fjärilar,
förstått skydda sig. De bära iögonfal-
lande färger och skola äga en långsam
flykt, men icke förty få de vara i fred
för de talrika insektätande djuren. Deras
kroppssafter äga nämligen en för dessa
afskyvärd lukt och smak. Bredvid dessa,
om vi så må säga osmakliga arter, som ut-
ställas här, finna vi andra anordnade, som,
ehuru ej alls besläktade med de förra,
dock i nästan förvillande grad likna dem
art för art. Dessa skyddas ej af någon
obehaglig lukt eller smak, utan det är
endast deras »skyddande likhet» med de
förra, som gör, att de skonas. De för-
växlas nämligen i hastigheten med sina
»osmakliga» kamrater.
De återstående »kapellen» med zoo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
