- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
324

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - III. Callot såsom skapare i det oändligt lilla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

OSCAR LEVERTIN.

intryck är dock först som sist dess mäk-
tiga mäss verkan. Det är ett djup och
ett afstånd i denna bild, som förvånar,
ju mer man betraktar den. Skådeplatsen
är ett sydländskt torg, sedt i längdgenom-
skärning. Palats omfatta på ömse sidor
platsens långsträckta parallelogram — på
ena sidan kulissaktiga hus skilda af gatu-
mynningar, på de andra begynner fasa-
denaf Herodes palats strax i förgrun
den och upptager en del af gatlinjen.
Det är en oorganisk men ståtlig bygg-
nad af monumentala dimensioner och
förhållanden. Det kraftfullt profilerade
midtpartiet skjuter fram med sin jätte-
portal, hvilkens hvalf med Cæsarbysten
på gafveltoppen går öfver två våningar.
Först däröfver löper balkongen, där
Herodes sitter och betraktar skådespe-
let. Balkongens stenbalustrad fortsät-
ter från palatsets midtparti längs den
tillbakadragna och lägre sidoflygeln,
hvars långa räcka af arkader, genom
hvilkas hvalf soldater strömma ut och
in, föra ögat långt bort mot djupet
af torget. Ett par af gatuöppningar
skilda hus synas längre ner på ett af-
stånd, hvilkets vidd utpekas ytterligare
af en liten obelisk. Det sista byggnads-
verket är ett rundtempel eller citadell,
som betecknar stadens slut, och bortom
detsamma tager landsbygden vid med sin
slingerväg mellan kullarna. Dit har icke
massakern nått. Där ute råder ändtligen
den människotomma naturens frid och
stumhet.

Det var knappast möjligt att uttänka
en anordning, som kunde gifva taflan
större fördjupning och rumsverkan. Det
är som man såge det hela genom en
kikare och hvar minut upptäckte nya
föremål och nådde längre bort med
blicken. Men detta vidsträckta perspek-
tiv, detta mäktiga rumsintryck, framhäfdt
genom storformad arkitektur, är det som
förlänar denna bild och dess oändligt

små figurer stämningen af historisk be-
tydenhet.

»Det betlehemitiska barnamordet»
står emellertid så godt som ensamt under
Callots florentinska period. Först senare
hemma i Nancy, då han under ett lug
nare lif producerade mera jämnt och
öfvertänkt och därtill af förhållandenas
makt i sin gammalborgerligt religiösa hem-
stad hänvisades till att framförallt illustrera
den kristliga folklegenden, återupptog han
denna riktning och utvecklade ända till
döddagar allt rikare kompositionskon-
sten i det lilla. De arbeten, som här
särskildt förtjäna att beaktas, äro Cal-
lots »Lilla och Stora passion», »Apostel-
martyrierna», »Marias lif», tillägnadt Lud-
vig XIILs allmoseutdelare, Claude Maugis,
»Nya testamentet» och »Parabeln om
den förlorade sonen».

Några andra följder af etsningar, dels
mindre betydande, dels föga kärleksfullt
utförda, förbigår jag — så framför allt
den långa cykeln »Helgon och högtider»,
den vidlyftigaste Callot utfört, öfver 400
små blad. Konstnären arbetade visser-
ligen på denna bildräcka under flera år,
men med synbar motvilja, tydligen ut-
tråkad af den segslitna uppgiften att illu-
strera almanackan med dessa hundratals
pinohistorier, mot hvilkas enformighet till
och med århundradets uppfinningsrike-
dom i den ädla tortyrkonsten icke för-
slog. De följande anmärkningarna om
Callots kompositionssätt gälla dessutom
äfven dessa hans svagare arbeten.

Ett närmare studium af Callots kom-
positioner visar otvetydigt, att det för-
bluffande lif och den beundransvärda
frihet som de besitta, trots ett format
hvilket, när det är som störst, aldrig
öfvergår oktavsidan och som ej sällan
sjunker till en schackspelsrutas ringhet,
och de talrika figurerna, hvilka sällan
hafva mer än en knappnåls storlek,
bero på konstnärens utomordentliga för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free