Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater - Melsted, Henning von: Från Stockholms teatrar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR.
365
konstnären omformar sitt material nästan
utan att veta på hvad sätt. Det finns
hos Julia en inre suveränitet, som gör att
hon drömmer fram, kunde man säga, det
för henne gynnsamma. Hon kommenderar
ej. Hon förutser ej. Hon är blott i den
allra högsta grad Julia. Liksom Don Juan
icke kan tänkas misslyckas i sin förförelse,
så kan Julia aldrig af yttre omständigheter
hindras från att hänge sig.
Om fru Bosse gjort sin Julia något mer
omedveten, mer förd af högre makter, hade
hon kunnat göra balkongscenen friskare och
med mindre känslosamhet, hvarigenom hon
vunnit stegrad innerlighets verkan. Därmed
hade ämnet fördjupats. Den själarnas Shak-
spere vi vänta på skall kanske ges oss genom
skådespelarnas förmåga att nytända Shak-
speres verk. Och då skall man säkerligen
icke stötas af Julias tragedi såsom en snill-
rikt berättad vacker olyckshändelse, ty det
är gifvetvis en olyckshändelse att det går
henne så illa, utan man skall se den som
ett bloss till belysande af de dunkla rum-
men i det mänskliga funktionslifvet, ett
själsdrama!
Är detta fåfäng önskan? Hvarför det,
när den Ibsenska konsten att se på världen
snart blir hvar mans egendom. Låt oss
se. Ibsenskt på Shakspere! Det är, låt oss
se modernt!
Och att fru Bosse mer än de flesta vore
i stånd därtill, visar hennes framställning
af Julias lilla nordiska syster Hedvig Ek-
dahl, som har en sådan fond af lillgammalt
förstånd och brådmogen praktisk anda vid
sidan af sin Hilde Vangelskt stora romantik.
Något mer osökt poesifullt och skärt än fru
Bosses Hedvig i Vildanden har man svårt
att tänka sig. Aldrig ha väl det sluttande
scengolfvet och de målade väfväggarna
slutit sig om Hedvigs gestalt med mer illu-
sion af att vara hennes verkliga hem.
Och när man återsåg fru Bosse som
Nennele i Giacosas Som blad för stormen,
fann man på nytt hvilken ensamhet hon
förstår att gjuta omkring sig, när hon spe-
lar; utan att därför försumma rapporten
med publiken spelar hon med samma akt-
ning för rampen som en god tafla bör hysa
för ramen. Man kände icke sin plats i
salongen som en köpt utsiktspunkt utan
som en tillfälligtvis funnen. Man kände sig
ibland som om man råkat få en inblick i
en familjetragedi, och det eggande nöjet att
Fot. H. Hamnqvist.
FRU BOSSE SOM HEDVIG I »VILDANDEN».
DRAMATISKA TEATERN.
få kasta den obehöriges blickar på dessa
människor, som rörde sig på scenen, har
man framför alla anda fru Bosse och hr Arehn
att tacka för. Det faller sig alldeles natur-
ligt att nämna dessa två namn tillsammans.
Hr Arehn har redan uppträdt i en massa
roller. En af hans första större var som
Nenneles svage broder i Giacosas stycke
och man förvånade sig Öfver hans säkra,
alltigenom diskreta talkonst och därtill
öfver hans förmåga att teckna utländingen
så, att man tyckte detta är en utländing,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
