Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Mörner, Birger: I smugglarnas republik - Musik - Valentin, Karl: Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SMUGGLARNAS REPUBLIK.
393
soldater blandade sig med stadsborna till
ett myllrande kaos, var det med känslan
af att hafva vaknat upp ur en sekeldröm
som jag från torget såg krigsministern
André, omgifven af sin stab och de främ-
mande officerarna, från Kapitolii balkong
mottaga populasens hyllning och en
stund senare på gatan såg en kinema-
tografisk framställning af vår svenske
Andrées landstigning vid polen midt
bland en klunga hvita, från vettet skrämda
björnar.
MUSIKREVY.
Af KARL VALENTIN.
Med 6 bilder.
DE å kungliga teatern, sedan sista öf-
verblick i denna tidskrift, uppförda
nyheterna utgöras af en tysk: Mendels-
sohns sångspel »Hemkomsten», en svensk:
Vilhelm Stenhammars »Gillet på Solhaug»
och en fransk: Saint-Saëns »Simson och
Delila», hvarjämte till uppförande före sä-
songens slut förberedes Vilhelm Peterson-
Bergers »Ran».
Mendelssohns lilla sångspel, kompone-
radt 1829 till hans föräldrars silfverbröl-
lop, uppfördes offentligt först några år ef-
ter hans död. Det hör ej heller till hans
mera betydande verk och lämpar sig kan-
ske ej fullt för en stor scen. Men det är
synnerligen fint och graciöst, är alltigenom
öfverlägset orkestreradt och har många äkta
mendelssohnska drag, hvadan det väl kun-
nat vara förtjänt af en något längre lef-
nad än den efemära, som kom det till del.
Vilhelm Stenhammars »Gillet på Soi-
haug» är tillkommet tidigare än hans förut
å kungl, teatern uppförda »Tirfing». Släkt-
skapen med det senare arbetet spåras re-
dan på flera ställen, och äfven i »Gillet»
röjes tydligt den unge tonsättarens begåf-
ning och förmåga.
Till ämne har kompositören valt Ibsens
kända ungdomsarbete med samma namn
och sålunda till underlag för sin musik
haft att tillgå en text af en äkta skald, en
sceniskt verksam handling. Den ibsenska
taldialogen, som redan antyder dennes från
senare arbeten kända, kraftiga och kort-
huggna replikväxling, förlorar emellertid i
musikbehandlingen något af sin koncentre-
rade form och blir genom den — om ock
i och för sig intressanta — musikaliska
omklädnaden något uttänjd och tung, hvil-
ket ej är till fördel för stycket.
Utmärkande för tonsättningen är den
nordiska folkton, som genomgår densamma.
Tonsättaren har ej blott upptagit eller ef-
terbildat folkvis- och folkdansmotiv, utan
konsekvent på konstnärligt sätt i skickligt
tematiskt arbete genomfört dem. De te
sig ej heller såsom något i stycket inlagdt,
utan detta är tvärtom uppfördt på och allt-
igenom genomträngdt af dem. Jämte åtskil-
ligt egenartadt varsnas i detta tonsättarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
