Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - V. Callot såsom krigets skildrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
OSCAR LEVERTIN.
han lätt i delo med militärjusticen, bar-
barisk och obeveklig som kriget själft i
sina nyckfulla försök att hålla manstukt.
I krigsböcker från 1500-talet såsom Leon.
Fronspergers finner man krigsrätten be-
handlad med ceremoniös utförlighet och
en genomförd procedur beskrifven. Men
öfverdrifvet torde det icke vara att påstå,
att dom och rannsakning oftast betrakta-
des såsom skrifvarformalism och att man
— såsom den gamle krigsmarskalken Mon-
luc säger i annat sammanhang men ka-
raktäristiskt för den militära rättsupp-
fattningen— fann det lämpligast att »be-
gynna med exekutionen»! Prygling med
hillebardkolfven — le morion — tillhörde
lekverken. Lemlästning var också ett af
de blidare straffen. Den försiggick med
vippgalgen (l’estrapade), från hvilkens
höga bjäikverk offret med bundna händer
slungades mot marken, så att armarna
sletos af. Men vanligast var dödsstraffet,
genom arkebusering, hvarvid närmaste
vännen »stod fadder», som det hette,
d. v. s. aflossade första skottet, eller ge-
nom hängning i en af de många galgar,
som beledsagade alla farleder. Richelieu
skämtar älskvärdt i ett bref öfver två
hundra fångar, som en af hans befälhaf-
vare låtit hänga. Bränning a bål, eljes
trollkarlars och kättares privilegium, an-
vändes mot dem som förgripit sig på
religionen och de heliga kärlen. Icke
mindre än fem af Callots yppersta kom-
positioner i »Krigets elände» behandla
militära schavottscener och straffdomar
inför täta led af åskådande soldater.
Två andra blad visa en annan och
sista sida af »Krigets elände», invalider-
nas lott. På ett af dem ser man hospi-
talsgården i en stad, fylld af krymplin-
gar och lemlästade, linkande på kryckor
och träben, krälande på marken, tig-
gande de andliges allmosor, slamsor af
människor, som envisas lefva. På det
andra ser man dem, som blifvit efter,
människovrak, strandade på vägarna,
sårade, som krypa fram i solen på by-
gatan, eller döende, som hvila på en göd-
selstack, sälla öfver att till sist dock få
den heliga vägkosten ur landtprästens
hand.
Cykelns sista blad för oss slutligen
— med knappast omedveten ironi —
långt från denna jämmer till krigsher-
rens palats. På tronen under baldaki-
nen mellan festsalens öppna rundbågar
sitter den unge fursten och utdelar be-
löningar till sina praktklädda officerare.
Det är idel ståt och glans.
Sådan är ämneskretsen i »Krigets
elände», om man med ett par ord vill
söka antyda dess utomordentliga rikedom
på drag och episoder. Det är ett verk
af förvånande själfständighet och säll-
synt styrka. Originaliteten faller bäst i
ögonen vid jämförelse med äldre behand-
lingar af besläktade motiv. Ingenstädes
finner man denna genomtänkta, hårda
uppfattning eller denna omutliga och
stränga objektivitet. Till och med hos
1500-talets yppersta skildrare af krigs-
lifvet, Urs Graf och Nikolaus Manuel
Deutsch, hvilka båda tjänat i fält och
såsom »Reisläufer» sett kriget med egna
ögon, hittas intet spår af detta skarpa
allvar. Urs Grafs utomordentligt käc-
ka krigsbilder, hans träsnitt och hans tal-
rika, framför allt i Basel befintliga hand-
teckningar, omhvärfvas af vågsamhetens
poesi. Så guldsmed och mästare han
var, hade baselmästaren inga borgerliga
dygder, men en tygellös landsknekts äf-
ventyrshåg, som lätt tornade ihop med
rättvisan. Hans soldater och spetsbofvar
med de stora knäfvelbårarna och de
vida, slitsade hosorna, lefva som hvar
dag vore den sista, med fyllda krus och
runda flickor. Lifstrotset följer dem in-
till profossens kåk och mästermans bila,
och Graf har skänkt dessa dödens och
lustans fräcka handtverkare hela sitt hjärtas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
