Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Bergström, Hjalmar: Några betraktelser med anledning af professor Höffdings »Religionsfilosofi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA BETRAKTELSER M. ANL. AF PROF. HÖFFDINGS »RELIGIONSFILOSOFI».
459
Men hvad är då det egentliga hos re-
ligionen, det som består?
»Såvidt de religösa föreställningarna icke
längre äga kunskapsvärde, måste det värde
de kunna besitta bestå i att de äro ut-
tryck för andra sidor af själslifvet än den
intellektuela», säger Höffding, och härmed
äro vi inne på det psykologiska området.
Författaren undersöker först den s. k.
religiösa erfarenheten. Man skulle tro, att
de religiösa erfarenheterna öfva inflytande
på de religiösa föreställningarna, men man
upplyses om att det snarare förhåller sig
omvändt: »För de flesta människors del är
religiös erfarenhet försök att i deras inre
lif upplefva de tillstånd, som häfdvunna
föreställningar beskrifva och fordra.»
PietiSterna, som eljes fäste mycken vikt
vid de inre erfarenheterna, fordrade uttryck-
ligt, att den inre erfarenheten skulle un-
derordnas bibelns lära. Den s. k. religiösa
erfarenheten, som skulle vara omedelbart
upplefvande af religiösa sanningar, är så-
lunda i hög grad beroende af traditionen.
Angela di Folignos och den heliga Te-
resas upplefvelser och syner (alltså omedel-
bara erfarenheter) kontrollerades rent af,
innan de gjordes tillgängliga för större kret-
sar, af lärda munkar, hvilka tillsågo, att
de icke innehöllo något, som stred mot kyr-
kans lära.
En verklig religiös erfarenhet, som går
utom den traditionela, förekommer endast
hos de mest betydande, profeterna och re-
ligionsstiftarna. Detta utesluter icke, att
erfarenhet i en annan bemärkelse spelar en
stor roll i religiöst afseende, nämligen som
religiös känsla, d. v. s. den genom värde-
nas öde under kampen för tillvaron be-
stämda känslan.
Religionen rör sig alltså om förhållan-
det mellan värde och verklighet, och indi-
videns tro får därför sin särprägel af den
energi, hvarmed dessa två sammanställas i
medvetandet. Från denna synpunkt karak-
täriserar författaren åtskilliga typer af tro.
En drift till tro blir till exempel behof-
vet af hvila, sådant det förekommer hos
dem, som känna sig trötta under lifvets
vandring, dem för hvilka lifvet har varit
en strid. Hos andra yttrar sig driften som
ett behof af själfutvidgning och hängifvan-
de, framsprungen ur ett öfverskott af lifs-
kraft och ur en glädje öfver lifvet, hvilken
skaffar sig religiöst utlopp. Vidare finns
det sådana, hos hvilka krafvet hufvudsak-
ligast är af intellektuel eller estetisk natur;
de sträfva efter en helhetsuppfattning af till-
varon, och denna blir då antingen af mera
vetenskapligt eller af konstnärligt slag. Hos
utprägladt aktiva naturer (t. ex. Luther och
Zwingli) blir tron ett tillitsfullt vågande.
Hos flertalet af dessa typer spelar tillika
resignationens art och styrka en rol.
Där tron blir ett credo quia absurdum
och rent af mätes efter den grad, i hvilken
den står i strid med mänsklig värdering
och begreppsförmåga, uppstår den, enligt
författaren, genom en fullkomligt godtyck-
lig akt af mer eller mindre krampaktig
form. På denna ståndpunkt kan alls ingen
jämförelse äga rum mellan de mänskliga vär-
dena och de gudomliga värdena, på hvilka
det skall tros, och satsen om religionen
som tron på värdets bestånd slår icke in —
men här äro vi också, enligt författarens
mening, utanför religionen.
En vanlig trostyp är naturligtvis auk-
toritetstron. Ingen troende är kemiskt ren
från den, men den når sin höjdpunkt i den
katolska tron.
Dessa äro de af författaren uppställda
individuela typerna.
Det kunde kanske framdragas ännu an-
dra. Liksom det finns människor, hvilka
motgång i lifvet gör religiösa, finns det
helt visst andra, som i medgångens dagar
känna sig himlen närmast — det är i re-
geln samma människor, som hällre dela
glädje än sorg med andra. Hos dessa sam-
manfaller det religiösa krafvet med en tack-
samhetskänsla inför Gud. De skilja sig
afgjordt från den af författaren uppställda
andra typen.
Det finns vidare naturer, på hvilka värl-
dens orättvisa gjort ett outplånligt intryck.
De ha måhända granskat historien, och det
har smärtat dem att se, hurusom hvarje
gång rättvisan försökt göra sig gällande
den har stött emot eviga murar. De ba
kanske i sitt eget lif gjort samma erfaren-
het: hvar gång de pröfvat på att kämpa
för rättvisan, ha de stött pannan mot sam-
ma murar. Denna lefvande känsla af värl-
dens orättvisa är af det största värde. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
