Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Sirén, Osvald: Giorgione. Några minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
OSVALD SIREN.
hans arm; hennes vänstra hand hvilar
så lätt och så lugnt på tronens sidostöd.
Den känsla, som uttryckes i handens
ställning och själfva dess beröring mot
stödet, är typisk för Giorgione — hur
svag och obestämd den än må förefalla.
Vi kunna iakttaga den i flera andra ar-
beten af målaren från Castelfranco; dess-
utom kan den stundom förekomma i
smidig efterhärmning hos Giorgiones imi-
tatörer.
Af de båda manliga helgongestalterna
synes S. Franciscus ha förlorat sin ur-
sprungliga skönhet genom restaurerin-
gar af vissa partier, bl. a. foten och den
utsträckta handen. Han är för närvarande
en tämligen intetsägande figur. S. Li-
berale däremot är ett ideal af ungdom-
lig ridderlighet och trosvisshet. Jämför
man honom med en sådan ung helgon-
kämpe i pansar som Donatellos S. Ge-
org, blir han vek, nästan barnslig —
han har intet trots, ingen djärfhet, som
angriper, endast en glödande, innerlig
hängifvenhet för sin tro.
Liksom hos madonnan, finna vi äfven
hos S. Liberale de fina, mandelformade
ögonen, den harmoniska ansiktsovalen
och de vackra händerna. I bildens bak-
grund utbreder sig en ljusgrön äng, kan-
tad af låga buskar, och längre bort det
vida hafvet. På högra stranden synes
ett litet tempel och en kyrkogårdslik-
nande anläggning på en blånande bergs-
sluttning. Till vänster se vi en kloster-
byggnad på en brun backe.
Färgstämningen öfver landskapet är
mycket ljus och lätt, hvaremot förgrun-
den, som skarpt afskiljes från de bakre
planen genom en jämn, mörkröd mur, är
hållen i djupa toner. Madonnans kåpa
apollo och Dafne. / Seminario Vescovile i Venedig.
är grön och hennes nedfallande mantel
djupröd, präktigt lysande mot den gröna,
orientaliska mattan på marmortronens
bas och den med guld utsirade tapeten,
som faller ned framför trappstegen.
Dock, sällan torde man med så stora
skäl kunna säga, att en tafla är obeskrif-
lig, som det kan sägas om Giorgiones
ungdomsverk. Huru mycket återstår väl
af själfva tjusningen i en stämningsdikt,
om den öfversattes på prosa till ett an-
nat språk? Mer än de flesta målare är
Giorgione oåtkomlig för den empiriska
detalj forskningen och den historiska sy-
stematiseringen, mer än andra kräfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
