Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Johanson, Klara: Från »Gösta Berling» till »Jerusalem» - Ur bokmarknaden - Hirn, Yrjö: Konstens ursprung. (O. S–n.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5io
KLARA JOHANSON.
ansträngda soberhet, rosas nog af mången
med termerna »behärskning» och »mog-
nad». Detta är ju korrekt, om man till-
vitar Gösta Berlings prosa svulst och affek-
tation. Utrymmet medger intet vidare dryf-
tande af denna kinkiga fråga, som gärna
tål en egen artikel.
Jag har hela tiden kunnat utgå från den
angenäma vissheten, att hvarje läsare kan
»Jerusalem» och dessutom tagit del aflånga
utredande afhandlingar om de detaljskön-
heter, af hvilka den — det var inte möj-
ligt annat — erbjuder så rika mängder.
Det har därför inte synts mig nödigt eller
ens fördelaktigt att upptaga spalterna med
instämmanden i dessa, då jag hade ett par
andra saker på hjärtat. För säkerhets skull
vill jag emellertid upprepa, att »Jerusalem»
äfven för dem, som likt mig ha olyckan
att icke anse det som ett mästerverk, på
hvarje sida röjer sig som en mästares verk,
den mästares, hvars ädla och lysande konst
visat oss oförgängliga världar af skönhet
— närmare himlen än det heliga landet.
UR BOKMARKNADEN.
Yrjö Hirn: Konstens ursprung. Wahlström &
Widstrands förlag. Stockholm.
Föreliggande svenska öfversättning af
dr Hirns år 1900 utgifna arbete »The
Origins of Art» måste hälsas med upp-
riktig tillfredsställelse af alla, som hysa
något intresse för estetiska och konstteo-
retiska spörsmål. Det meddelar en be-
griplig och, som det förefaller, högst sanno-
lik förklaring af själfva konstdriften och
-dess enklaste uttrycksformer, baserad på
en mycket ingående teoretisk bevisföring.
När man läst boken, frågar man sig med
•en viss förvåning, huru det kommer sig
att ingen tidigare estetisk författare funnit
på en så naturlig tolkning af en af mänsk-
lighetens viktigaste verksamhetsformer.
Orsaken ligger väl närmast däri, att
de nödiga förarbetena saknats. Den fysio-
logiska psykologien, som lämnar författa-
ren de viktigaste stödjepunkterna, är en
af de modernaste vetenskaperna, och större
delen af de etnologiska undersökningar,
hvilka utgöra grundvalen för senare hälf-
ten af arbetet, hafva framställts under sist-
förflutna decennium. Dessutom ha olika
sidor af det stora problemet på senaste
tiden med framgång bearbetats af utländ-
ska estetiker, psykologer, fysiologer och
etnologer, såsom Groos, Waliaschek, Leh-
mann, Baldwin, Marshall o. a.? hvilket allt
varit af ovärderlig nytta för författarens
framställning, tack vare det utmärkta sätt,
hvarpå han förstått att tillgodogöra sig
sina föregångares arbeten.
Såsom ofvan antydts, tager dr Hirn
bestämdt afstånd från all spekulativt meta-
fysisk estetik, hvilken alltid ytterst måste
hvila på obevisade premisser, och han
börjar med att formulera sitt problem så-
som ämne dels för en psykologisk, dels
för en historisk undersökning. Den förra
omfattar konstdriftens natur och ursprung,
den senare tolkningen af konstyttringarna,
konstverkets allmänna egenskaper.
I första kapitlet »Konstdriften» gran-
skar författaren särskildt den af flere mo-
derna vetenskapsmän framställda åsikten,
enligt hvilken det konstnärliga skapandet
skulle få härledas från en lekdrift, ett lifs-
öfverskott eller en fond af obegagnad
energi. Han kommer därvid till följande
resultat:
»Lekverksamheten och konsten äga
visserligen betydande gemensamma egen-
skaper. Ingendera fyller något omedelbart
praktiskt ändamål, och båda tjäna likväl
lifvets grundläggande behof. All konst
kan därför i viss mening kallas en lek.
Men konsten är också något annat och
mer än så. Lekens ändamål är vunnet,
när kraftöfverskottet har ernått sin utlös-
ning eller instinkten sin tillfälliga öfning.
Men konstens funktion inskränker sig icke
till själfva alstringsögonblicket. I hvarje
konstyttring, som förtjänar detta namn,
finns det något som skapas och fortlefver.»
— Lika litet som tjusnings- och • efter -
härmningsteorierna kan förklaringen af
konstens subjektiva sida såsom en lekdrift
ge någon positiv upplysning om konstens
natur.
»För att förstå konstdriften som en
impuls till estetisk alstring, måste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
