Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Söderblom, Nathan: Zoroastrisk helgelse. Om de gamla religionernas renhetslagar, deras ursprung och mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
NATHAN SÖDERBLOM.
och en fin uppfattning för hvad religion
är. Man kan ej önska sig en pålitligare
och mer underhållande vägledare till
kännedomen om Mazda-trons tillkomst,
utveckling och utformning. Det skulle
löna sig att egna en mer ingående be-
handling åt detta ypperliga arbete, som
författaren haft det berömvärda patriotiska
modet att låta utgå på danskt språk.
Den gamla iranska religionen har åt-
skilliga goda anspråk på en särskild upp-
märksamhet, utom det som betingas af
judarnas beröring med den.
Här fäster jag mig vid en sida af
denna gudsdyrkan, som af ålder upp-
märksammats. Jag menar de renhetsbud,
som den zoroastriska mazdeismen sank-
tionerat, skapat eller modifierat och ord-
nat till ett enhetligt helt, som det lönar
sig att söka förstå, huru torra Vendidads
långa listor på förbud och reningar och
kinkiga fall än må synas och huru be-
synnerliga eller barocka än många en-
skilda bud må vara. Vendidad är
ett af de tre oss bevarade hufvudparti-
erna af persernas heliga urkund, Avesta,
samlad och färdig i det tredje eller fjärde
århundradet efter Kristus, men i vissa
sina delar vida äldre, kanske ända från
7:de århundradet före Kristus.
Avesta är visst inte ensam om sådant.
Hos alla de något högre utvecklade folk-
religionerna —■ och, som vi skola se,
ännu vidare omkring — uppträda lik-
nande renhetsbud, mer eller mindre strängt
ordnade under en synpunkt, mer eller
mindre utförda för alla möjliga fall. I
Avesta uppträda ej de konstiga och be-
svärliga renhetslagarna såsom gudsdyr-
kans enda eller ens hufvudsakliga form.
För oss ligger det nära till hands att i ytt-
ringarna af de gamla religionernas from-
hetslif göra en uppdelning i tre grupper,
dels kultbruk, riter och allt hvad som
hör till gudstjänsten, offertjänsten, an-
daktsöfningarna i tempel och hem, dels
för det andra bud och förbud rörande
rent och orent, hvad man får äta och
röra, hvad man inte får äta och röra o. s. v.,
och reningsceremonier för den’, som genom
naturliga lifsfunktioner eller eget förvål-
lande besudlat sig, dels för det tredje
sedlighet, moral. Men vi få ej glömma,
att de gamla religionerna själfva ej gjorde
denna åtskillnad. I Avesta nämnas i
samma andedrag hvad vi måste taxera
mycket olika sinsemellan. I lagbokens
femtonde kapitel uppräknas fem dödssyn-
der; bland dem ställas bredvid hvarandra
att föra en troende öfver till en annan
religion och att ge en vakthund för
hårda ben eller för varm mat. I kap.
18 uppräknas fyra synder, som innebära
en innerlig förbindelse med djäflarnas lif.
Jag nämner bland dem: att inte ge något
åt en troende, som ber om allmosa, och
att inte bära den heliga gördeln. För
det religiösa medvetandet voro sådana
bestämmelser nära förbundna. Ty alla
hade de ett gemensamt mål, att främja
lifvet, hälla det starkt och helgadt, skyd-
dadt och rent i gudomens hägn. Nära
till hands ligger där att jämföra Mazdas
trogna med israeliterna. Hvad lagbe-
stämmelserna i Moseböckerna varit för
judarna, har Vendidad varit för parserna.
Äfven i judarnas lag göra vi ju en skill-
nad mellan ceremonier, renhetsbud och
sederegler, men i lagen äro ej de ena
underordnade de andra; de stå om hvar-
andra. I Israel skedde dock genom den
profetiska religionen en utsöndring och
en öfverordning af det sedliga, hvars like
ingen annan gammal religion känner.
Två bud ställdes öfverst: Älska Herren
din Gud af allt ditt hjärta och din nästa
såsom dig själf; rätt och rättfärdighet,
hjälp åt den behöfvande och hjälpsökande,
som är rättens högsta uppgift enligt ju-
disk föreställning, blefvo förmer än offer
och observans.
Äfven i Vendidad, persernas gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
