Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Söderblom, Nathan: Zoroastrisk helgelse. Om de gamla religionernas renhetslagar, deras ursprung och mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
NATHAN SÖDERBLOM.
barbariets stadium, ha tagit fått på dem
och fogat ihop dem till fasta lagar för
otillåtlighet eller orenhet, från Rom och
Grekland till Kina och Japan. Det är klart,
att den allt starkare accentuerade folkka-
raktären satt något af sin stämpel på dessa
bud. Men det förunderliga är dock deras
likheter öfver hela jorden. När den högre
religionen grundat sig på en mer eller
mindre genomgripande nyskapelse, såsom
framförallt i Israel och äfven i Iran, blef
det ärfda stoffet af tabu-skick föremål
för en invecklad process. En del sank-
tionerades så småningom af den nya re-
ligionstanken, andra modifierades i enlig-
het därmed, en del bortvisades eller för-
ändrades. Därvid yppa sig, såsom vi
sett exempel på, tilläfventyrs ansatser
till en högre och friare mänsklighet i lifs-
uppfattningen. Framförallt sker en med-
veten och omedveten sträfvan att bringa
de undfångna reglerna in under en gemen-
sam synpunkt. Men att fråga lagstif-
tarna i Moseböckerna eller Vendidad om
orsaken till hvarje enskild bestämmelse
är att fråga dem om mer än de själfva
alltid visste. De stadfästade gamla bruk
minst lika ofta som de förbjödo gamla
bruk eller skapade nya.
Därför måste troligen en vida högre
ålder ges åt många lagar i Moseböckerna,
än man vanligtvis nu för tiden gör.
Bestämmelserna om tillåtet och otillåtet
kunna, af alla analogier att döma, äfven
i mycket detaljerad form, tillhöra den
förprofetiska tiden. Visserligen uppen-
barar sig i dem, sådana vi känna dem,
den högre mosaiska eller profetiska
religionens anda. Och så småningom
har man tolkat dem från en enhetlig
synpunkt, klarast uttryckt i Talmuds
ord: »orenhetens begynnelse är dörren
till afgudadyrkan», men synlig redan
i Moseböckerna. Orent är det, som hör
andra gudar, afgudar till, liksom omvändt,
enligt Moses’ ord i 2 Mosebok 8: 25,
israeliterna offrade åt sin Gud sådant,
som för egypterna var en styggelse. Her-
rens helighet ligger till grund för åtskil-
naden, rent är det som kan nalkas den
helige. Allt, äfven lagarne en rent och
orent, sättes i relation till den ende Guden.
Men det går ej att på hvarje lag i Mose-
böckerna genomföra den tanken, att »la-
garna om ren och oren utgöra Jahve-
religionens kamp mot den israelitiska
hedendomen», att det, som för Israel var
orent, förut varit helgadt åt andra gudar
eller åt de dödas andar. I flera enskilda
fall kunna vi se, hur skarp och tydlig
motsättningen är, t. ex. i föreskrifter,
som äro direkt riktade mot den afgudi-
ska vördnaden och hyllningen af de döda.
Men icke på långt när i alla. När till
exempel i 3 Mosebok 21: 1 en präst
förbjudes att komma vid ett lik eller be-
vista likbegängelse, är det ingalunda sä-
kert, att förbudet är riktadt mot de
dödas kult. Samma förbud finnes i det
gamla Rom och hos flere s. k. vilda folk,
där de dödes hyllning ostörd florerar.
Ingen religion har så strängt och så
pedantiskt genomfört en grundtanke i
renhetsbudens form och sammanhang som
Avestareligionen. Den grundtanken är:
kamp mot döden och allt som bringar
eller gynnar döden, som är djäfvulskap,
den onde andens och de otaliga demo-
nernas verk, hjälp och seger åt lifvet
och alla Herrens rena skapelser, som
bringa lif. Rent och orent betyda lif
och död, den goda skapelsen och djäf-
vulstyg. Att rena en människa är att
jaga djäfvulen ur henne. En lång be-
skrifning (Vend. 8) på hur den stackars
jagade likdjäfvulen flyttar sig undan re-
ningsmedlen allt längre och längre ned
i kroppen, tills han vips kilar ut från
den vänstra stortån, ter sig för oss rätt
lustig. Men den är gjord på fullaste
allvar, kanske inte utan en gnista af be-
låten humor öfver den farlige passagera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
