Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Folcker, E. G.: Gamla moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
E. G. FOLCKER.
slut, slog den pinande dödsrädslan öfver
i en trotsig lättsinthet, nästan lika hemsk
som dess motsats. På den ryktbara »Bal
des victimes», dit ingen fick tillträde, som
ej kunde visa, att någon af hans eller
hennes närmaste dött för guillotinen, buro
de unga damerna håret högt uppdraget i
nacken liksom färdigt för yxans hugg,
en blodröd sjal täckte deras axlar, om-
kring halsen bars ett smalt band af samma
suggestiva färg.
Denna republikens pseudoklassiska
dräkt var mod ännu, då Napoleon i år-
hundradets början blef Frankrikes förste
kejsare, och såsom empiredräkt har den
fått sin egentliga karaktär och blifvit
föremål för imitation under slutet af
samma århundrade, hvars början den
inaugurerat.
Kejsartidens damer utmärkte sig dock
ej för fullt samma extravagans som re-
volutionens merveilleuser.
»La bienséance» (det passande) hade
åter blifvit en makt, Frankrike hade åter
ett hof, från hvilket tonen gafs åt det
sällskapliga lifvet, och detta visste, att
det måste hålla så mycket starkare på
sin värdighet, som denna var så ny.
Den kvinnliga dräktens typ höll sig
ännu några år framåt, kjorteln fotsid i
få men bestämda veck, lifvet ytterst kort
och ärmarna, då de ej voro endast puf-
far, snäft följande armens form. Stof-
ferna mjuka och tunna och all garnering
i form af påsydda eller inväfda band,
fransar eller broderade slingor, sålunda
ingenting yfvigt eller pösande, allt anlagdt
på att så mycket som möjligt framhäfva
kroppens egna former.
Ett tyg som mer än något användes
på denna tid var muslinet; ursprungligen
ett indiskt bomullstyg, eftergjordes det
snart, särskildt i England, med mycken
framgång, och det blef för sin relativa
billighets skull — ty de stora krigen
hade tömt mångas kassor — lika myc-
ket som för sin lätthet och smidighet
det egentliga tyget à la mode. Det var
för öfrigt de unga damernas tyg par
préférence, baltoaletternas och soarédräk-
ternas material. Men hade det sina för-
delar, så hade det äfven sina obehag och
det ganska stora. Det var ingalunda
ägnadt att hålla kroppsvärmen vid makt
och var orsak till otaliga förkylningar.
År 1806 skrifver en D:r Harcke i Braun-
schweig en längre afhandling om hvad
han kallar muslinssjukan och hvarunder
han inbegriper allt hvad strup- och bröst-
katarrer, lunginflammationer, reumatism
och influensa heter. Han framhåller på
det skarpaste muslinets hälsovådlighet,
varnar i bevekande ordalag för dess be-
gagnande och påstår, att af tio dödsfall
bland unga flickor säkert alltid två kunna
härledas till en klädning af detta farliga
tyg. Men den gode D:r Harckes var-
ningar förgingo ohörda — de förekommo
eget nog i en modejournal, och man kan
frukta, att de ej lästes med samma in-
tresse som beskrifningarna på de nyaste
toaletterna i Paris — muslinsklädningen
öfverlefde både doktorns unga patienter
och honom själf.
Samtidigt med empiredräkten upp-
funnos eller användes några toalettartik-
lar, utan hvilka vi numera icke kunna
tänka oss denna dräkt och hvilka fort-
farande begagnades äfven sedan empiren
själf upphört. Den tunna, efter kroppens
former sig smygande dräkten gaf ej till-
fälle till anbringande af någon ficka, och
i århundradets början tycks man ej
ens ha tänkt sig det snillrika sätt, hvarpå
detta nyttiga bihang till toaletten i våra
dagar applicerats. I stället uppfanns re-
ticulen, hvilken genast af dagskvickheten
omdöptes till »ridicule», ett namn som
sedan blifvit det brukliga för denna lilla
väska eller påse buren i handen eller på
armen och omistlig för en fullständig
empiretoalett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
