Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Folcker, E. G.: Gamla moder - Skildringar och berättelser - Ruhe, Algot: Bundet spel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA MODER.
541
dets uppfinningsrika gudinna någonsin
uttänkt: krinolinens vidunderliga faktum.
Därmed börjar en ny period i kvinno-
dräktens historia, en period om hvars
senaste utveckling åtminstone vi alla
varit med. Men en historiker plägar
inte gärna skrifva sin egen tids historia;
han samlar sina erfarenheter, iakttagel-
ser och reflexioner, men han förseglar
dem »för att öppnas om femtio år».
Låt oss göra på samma sätt och åt
en kommande tid öfverlämna domen öf-
ver det sätt, hvarpå vår egen generation,
låtit sig ledas af modets gudinna. Den
allmänna reflektionen må dock vara tillå-
ten, att ingalunda ha de senaste femtio*
åren jäfvat den gamla erfarenheten, att
denna modets gudom har sina nycker
och att hon förstår att göra dem åt-
lydda.
BUNDET SPEL.
Af ALGOT RUHE.
ASSESSOR Bror Berg kom hem
från en liten promenad en trå-
L kig, töig decemberkväll vid sju-
tiden. Han gick in i sitt eget rum för
att torka vätan af skägget och lyfta
mustascherna, på det icke ansiktet ge-
nast skulle förråda den bedröfliga skym-
ning, som från mörkret därute trängt in
och lagt sig öfver hans lynne. Sanner-
ligen, detta oväntade regn drog med sig
i fallet både det och detta, och honom
själf hade de tusen dropparna genom
sitt ihärdiga prickande slagit formligen
platt.
Ännu med hängande hufvud gick
han genom våningen i afsikt att prata
litet med sin hustru och möjligen vid
att luta sitt hufvud mot hennes bröst få
vädrets onda andar drifna på flykten.
Ty skulden till hans missmod bar de-
cember, denna ljusskygga månad, som»
gnager minut på minut af den stym-
pade bit dag, november lämnat kvar.
Och denna besynnerliga temperatur, som
hela tiden lekte kring noll, ena dagent
med torka och lite frost och den andra
med dropp och slask och ett par tre
snåla grader. Nej, detta klimat var för-
kastligt, och låg det sanning i hvad man
påstod, att det gick mot det värre, då
blef landet snart inte till att bo i för
folk med känsliga sinnen.
När assessorn kom in i salongen,
mindes han plötsligt, att hans fru varit
tystlåten under middagen och stram i
nackleden, när han ville kyssa henne
till afsked. Han lät helst bli att röra i
det han inte begrep och hade därför
gått sin väg utan vidare, som vanligt.
Men nu började hans hjärta klappa oro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
