Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Eurén, Teresia, f. Eneroth: Parnassismens mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARNASSISMENS MÄSTARE.
Af TERESIA EURÉN f. ENEROTH.
Med 2 bilder.
» A LL litterär utveckling är en kompro-
£\_ miss mellan nedärfdt och nyförvärf-
vadt», har en modern kritiker yttrat. Hvad
•den franska diktarskola beträffar, som
hedrats ömsom med namnen V École Par-
nasstenne eller le Parnassisme och les
Lmpassibles1, tyckes det dock som om
vid kompromissen den senare parten sak-
nats. Parnassierna skapade egentligen ej
något nytt, de bragte till fulländning hvad
som lämnats dem i arf. Hvarje genera-
tion inom litteraturen förnekar ju emeller-
tid gärna sina närmaste föregångare och
visar längre tillbaka i tiden, om hon öfver-
hufvud taget vill erkänna några anor. Så
förnekade parnassierna den romantiska sko-
lan, ehuru de suttit vid Victor Hugos
fötter, lika visst som de kunde räkna släkt
med Plejadens rimvirtuoser och tillägnat
sig åtskilligt af klassikernas konst.
Den lyriska anden är knappast hemma-
stadd i Frankrike. Det personligt vibre-
rande, som är främmande för den klassiska
fulländningen, det är germansk styrka och
svaghet, och germanskt inflytande låter det
stundom komma till heders inom den fran-
ska dikten. Men den skola, som starkast
karaktäriserat den typiskt franska skalde-
konsten i dess mästerskap och dess be-
gränsning, måste gifvetvis afskudda sig allt
sådant inflytande, äfven om det förmed-
lades genom skolans förste lärare och be-
skyddare. Parnassiernas konst var natio-
nel konst, och dess betydelse kan mätas
1 Det förra namnet med anledning af en pu-
blikation, Le Parnasse contemporain, det senare
hänsyftande på den lugna objektivitet, som var
skolans ideal.
efter de nanin, som representerat den, allt-
ifrån föregångarna ända till de affälliga
lärjungar, hvilka satt i gång en ny evolu-
tion och blifvit mästarna för »les poêtes
de demain». Gautier, Banville, Baudelaire1,
Sully Prudhomme, Coppée, Mendês, Dierx,
Jean Lahor, Anatole France, Mallarmé, Ver-
laine .... det är aktade namn, som kunna
ställas i mer eller mindre starkt samband
med PEcole Parnassienne. Ännu en lång rad
skulle kunna bifogas2. Men det är till-
räckligt att nämna ett enda, Leconte de
Lisle — och tillägga ett annat, Heredia.
Leconte de Lisle, det namnet betecknar
icke en skald, utan en litterär skola, så
har det sagts. Och säkert är, att man i
hans förnämsta diktsamling, Boernes bar-
bäres, har det program klart, som parnas-
sierna mer eller mindre troget följde :
frihet från subjektivism, plastisk framställ-
ning, korrekt språkbehandling, sträng trohet
mot den häfdvunna metrikens grundlagar . . .
Leconte de Lisle härskade suveränt öfver
den poetiska virtuositetens resurser, såg
ned på Lamartine och höll Musset för en
styggelse. »La forme, öh! quant à la
forme» . . . där ha franska kritici ingenting
att anmärka, när det gäller »le chef des
1 Dessa tre romantiker förmedlade öfvergången
till parnassismen, liksom parnassisterna Verlaine
och Mallarmé sedan inledde symbolismen.
2 Le Parnasse Contemporain l:e serie upptager
ej mindre än 37 namn. — Af ofvanstående förfat-
tare hafva följande varit omtalade i särskilda upp-
satser i Ord och Bild: Sully Prudhomme (af Klara
Johanson, i io:e årg. sid. 673), Francois Coppée
(af Sigrid Elmblad, i 3:e årg. sid. 88), Anatole
France (af G. Nordensvan, i 5:e årg. sid. 87) och
Paul Verlaine (af Algot Ruhe, i 5:e årg. sid. 129).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
