Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Eurén, Teresia, f. Eneroth: Parnassismens mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARNASS1SMENS MÄSTARE.
559
ståtliga klangdikter, där rimmen komma
så träffsäkert efter sitt en gång för alla
uppgjorda schema. Beundransvärd är denna
form och beundransvärd den karaktäristiska
stämningen. Det är kraftig hedendom i
hans romerska profiler, skönhetskult i bil-
derna från renässansen. Han för oss rätt
in bland nymfer eller backanter, gudar och
halfgudar. Vi skymta i skogsdunklet Pan,
som tittar fram under en lyftad gren och
med ett skratt släpper af den, så att dag-
gen stänker oss i ansiktet .... I Hellas
trifs författaren nog bäst. Inom samlingen
La Grece et la Sicile finnas de sonetter,
som tydligen diktats med största förkär-
leken. Och de sista orden i en af dem
klinga så vemodigt:
»Non, vous n’entendrez plus, sous un doigt trop
savant,
La flüte soupirer aux rives du Méandre» —
Får man tro parnassiern om en under-
mening? Han har gifvit uttryck åt både
humor och mänsklig medkänsla-, men de
ha då legat så att säga i ämnet. Den
stämning han skänker är oftast af det slag,
som efterlämnar en ödslig känsla af något
opersonligt. Till och med i La nature
et le rêve förspörjer man bra litet af »le
re ve». Man saknar det halfuttalade, under-
förstådda, det som öppnar en synvidd i
bakgrunden, och man saknar det person-
liga, som titeln antyder. Vi få se berg,
himmel och skummande haf guldglänsande
ginst och kraftig grönska, och författaren
står bredvid och visar oss med en lugn
gest på alltsamman. Men titeln har låtit
oss tro, att vi skulle få se någonting an-
nat också — en drömvärld, som genom-
tränger den yttre naturen, en själ, som
står i förbindelse därmed. Högst få styc-
ken gifva en förnimmelse af något dylikt,
bland dem Marée montante:
Min tankes våg går högt som hafvets bölja
På hoppets drömmar skulle alltså följa
Af slösad kraft ett bittert minne blott!
Till mig som frände oceanen talar:
Ur djupet fåfäng klagan evigt gått —
Så söker mänskligt verop gudars salar.
J.-M. DE HEREDIA.
Hade José-Maria de Heredia värdigats
visa oss mera af den själ, till hvilken oce-
anen talar som frände, så skulle vårt in-
tresse helt säkert ej ha svikit. Men han
hade då svikit sin förnäma konst, hvars
lugn ej ett ögonblick får rubbas. Och den
konsten har dock skapat ett helt galleri
af små mästerverk, åt hvilkas rena linjer
vi måste glädjas.
Parnassismen har med Les Trop he es
antagligen sagt sitt sista ord. Detta hundra-
tal sonetter1 ger i koncentrerad form nära
nog allt hvad den parnassiska konsten för-
mådde, och låter dess förtjänster såväl som
dess brister framträda i bjärt motsats mot
den nya diktning, som håller på att danas
i Frankrike. Leconte de Lisle var den
förste parnassiern; Heredia är den siste>,
mer besläktad med honom än någon i den
lärjungaskara, öfver hvars hufvuden de räcka
hvarandra handen.
1 Utom de 118 sonetterna innehåller Les Tro-
phées ett längre poem om »le Cid» samt ett episkt
fragment: Les conquérants de Tor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
