Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Gernandt-Claine, Jane: Ett under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
JANE GERNANDT-CLAINE.
titta på sin rock och sina byxor, hvilka
han gömt i en lackerad låda, som hans
fru gifvit honom att förvara den röd-
randiga sidenkjolen i. För att ha varit
med om mångt och mycket voro plag-
gen icke alltför illa medfarna, och det
hände allt oftare, att han iklädde sig sin
gamla människa och for till Rangoon.
Mah Hla gaf honom då och då ett par
rupier, och de rupierna stannade icke i
hans ficka. Han hade alltid förstått sig
på att omsätta pengar och talade vidt
och bredt om hur mycket hans husjtru
förtjänade. Träffade han naiva euro-
péer, kunde de tro att han blifvit gift
med en liten Crcesus, och en vacker dag
kom han hem i ny, grå helkostym och
med en urkedja på västen. Snart häng-
de den kedjan vid en klocka, och utan
att det kostat henne stort, såg Mah Hla
sin man bli så fin, att det var en lust
och glädje åt det, men saken hade en
annan allvarsammare sida. Det kom allt
tätare och skarpare krafbref till en viss
Mr. Perruchino i Nga-Nan.
Oo Gne var försvunnen från byn un-
der större delen af veckan, och om han
dök upp någon söndag, var det närmast
därför att söndagarna näppeligen voro
glada inne i Rangoon. Mah Hla, som
var en praktisk och mycket klok liten
person, hade börjat bli betänksam, och
en morgon frågade hon sin man, hvad
allt detta skulle betyda.
»Hvad det skall betyda», sade han.
»Kära du, hvad det skall betyda? Det
betyder helt enkelt, att jag saknar min
dotter. Ack, allt är smärta, irring och
förgänglighet.»
Det var heliga ord, detta, och han
hade tårar i ögonen. När han grät och
talade om hur han älskat barnet, blef
hon alltid rörd. Själf tänkte hon sällan
eller aldrig på den lilla. Det var hela
sex månader sedan flickan bytte om till-
varelseform, och det skulle bara fattas
att man sörjde öfver en sådan välsig-
nelse som döden. Man hade sannerligen
nog att syssla med i den tillvaron man
själf var som bäst upptagen med att
genomlöpa.
»Inte för att jag missunnar dig en
smula förströelse», sade Fru Skönhet till
sin gamle man, »men, vet du, nog tyc-
ker jag du kunde hålla dig litet mera
hemma. Det kostar att resa in till sta-
den, och af mig får du inte en änna *
förr än — ja, låt mig se — förr än vid
nästa fullmåne. Det är tre veckor till
dess, och om du tycker tiden blir lång,
kan du komma och hälsa på mig och
se hur trefligt vi ha i basaren.»
»Ja, tack skall du ha», nickade Oo
Gne, men han kunde sitta och grubbla
så läng dagen var, och när det kom
bref, märkte han knappt, om hans lilla
fru talade till honom eller inte. Hans
ögon hade fått ett så skiftande uttryck.
Som oftast var det bra skumt därinne,
men rätt som han satt och funderade,
kunde det tindra till inne i det bruna,
och en morgon köpte han biljett och
reste till Rangoon, hvar han då fått pen-
garna ifrån. Mah Hla kunde låta sträng,
men såg icke sällan genom fingrarna,
när det gällde den filur hon hade den
svagheten att älska.
Han stannade borta hela dagen, och
då han kom hem igen, var det så mörkt
att ingen människa märkte, att han gick
ut i trädgården och smusslade med nå-
got, som han gömde under en dunge
bananasträd, innan han bad sin lilla fru
öppna för en rymmare, som visserligen
farit till staden innan det blef fullmåne,
men som var redo att be om förlåtelse
på sina knän. Han förstod sig på en
hel del saker, Gubben Vördnadsvärd,
icke minst på kvinnan, och Fru Skönhet
var det godmodigaste i världen. Hon
* Ett öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
