Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Strengell, Gustaf: Finsk arkitektur i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
GUSTAF STRANGELL.
Egendomligt nog återgå impulserna,
hvad arkitekturen beträffar, till målare.
Den svenskfödde, numera längesedan
hos oss naturaliserade artisten grefve
Louis Sparre hade återvändt från en
turistfärd i de östligaste trakterna af
Finland, entusiasmerad af den folkkonst,
han därstädes skådat, och medförande
fotografier af karelsk bondearkitektur.
Dessa väckte i yngre arkitektkretsar en
liflig uppmärksamhet, och en sommar,
1894, skulle en expedition, bestående
af trenne nyss utdimitterade arkitekter,
med understöd af Finska fornminnes-
föreningen begifva sig till hjärtat af
Karelen på ryska sidan gränsen, för att
bland de därstädes boende finska stam-
marna uppmäta och afteckna exempel
på denna primitiva och, såsom man då
trodde, urnationela byggnadskonst. Af
dessa tre arkitekter afreste endast tvenne,
Sucksdorff och Blomstedt; den tredje,
den redan nämnde Lars Sonck, som efter
en pristäflan fått det vid så unga år
sällsynta uppdraget att uppföra en ny,
stor kyrka för Abo stad, var häraf för-
hindrad att deltaga. Den lilla expedi-
tionen återvände med portföljerna sväl-
lande af teckningar och anteckningar *,
och snart visste allt folket, att man i
landet hade en egen »finsk stil». Icke
nog med att byggnader uppfördes efter
dess regler, också konstindustrien tog
de nya, eller om man så vill, gamla
formerna om hand, och bosättningsmaga-
sinen annonserade flitigt möbler i samma
äkta finska stil.
Dock hvarför ironisera. Det hela
var visserligen en illusion, men en vacker
sådan; det var synd, att den en gång
måste brista och snart nog också brast.
Till att börja med var det ju ett hårdt
* Dessa ha utkommit i tryck under titeln:
Karelska byggnader och ornamentala former.
Af Yrjö Blomstedt och Victor Sucksdorff.
slag för den konstnärliga chauvinismen,
då tvifvel började göra sig gällande, om
dessa former voro så urfinska, som man
trott och velat göra troligt; oafgjordt är
åtminstone tills vidare, hvarifrån de ur-
sprungligen härstamma. — Som bevis på
den naiva entusiasm, hvarmed man då pro-
klamerade alla fynd som sitt eget, må
för öfrigt följande lilla anekdot få plats.
En ung arkitekt ombads vid ett besök
i London af en känd engelsk byggnads-
konstnär att gifva något belysande exem-
pel på den för denna »finska stil» så ut-
märkande ornamentiken, och han nämnde
då — hakkorset! Hakkorset, som före-
finnes i nästan alla folkslags, i indernas
såväl som i de nordamerikanska indi-
anernas konst.
Ofvannämnda omständighet hade dock
icke behöft utgöra ett hinder eller med-
föra en inskränkning i användandet af
dessa ornamentala former. Orsaken, hvar-
för den s. k. »finska stilen» så snart
föll, var emellertid just den, att den
nästan uteslutande baserade sig på or-
namentala former. Men ännu har man
aldrig sett, att blotta ornament skulle
vara tillfylles för skapandet af en stil;
till grund för en sådan har alltid legat
vare sig en ny korstruktionsprincip eller
en förändring i ru nuppfattningen. Men
karelarnas bondby] ^gnader liksom äfven
deras hemslöjd kunde i sista hand ej
gifva oss annat än dekorativa element,
på sin höjd dekotationsprinciper. För
det första var deras arkitektur endast
träarkitektur och hade sålunda ingen
betydelse för stens rkitekturen. Primitiv
som den är, har den ej kunnat ha —
och ej heller haft — användning annat
än i villabyggnader, kiosker, utställnings-
vitriner och dylikt eller med andra ord
vid små uppgifter, vid hvilka man sär-
skildt vinnlagt som om en originel yttre
effekt. Från större uppgifter var den
à priori utesluten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
