Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Strengell, Gustaf: Finsk arkitektur i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF STRENGELL.
åt fasader och plan. I stället hållas
murarna släta, utan profilerade lister,
och med ornamentet, åt hvilket mycken
uppmärksamhet ägnas, hushållas, men
det förlägges i stället på en bemärkt
plats. Och beträffande behandlingen af
detsamma gäller genomgående, att man
sträfvar efter att gestalta det individu-
elt. Växt- och djurmotiv ur den in-
hemska floran och faunan uppträda ofta,
och vid sidan af dem drifva allehanda
underliga fantasiskapelser sitt spel. —
Påfallande är förkärleken för stora, starka,
tunga former; en fint ingående detalje-
ring förekommer sällan.
Också på ett annat område än den
egentliga arkitekturen visa sig samma
karaktäristiska drag; jag åsyftar stads-
planskonsten, hvaråt under senare tid
hos oss mycken uppmärksamhet ägnats.
I motsats till dekadansperiodens sym-
metri och själlösa rutsystem, sträfvar
man nu till en målerisk verkan genom
buktade gator och oregelbundna platser
—- öfver hufvud till ett friare komposi-
tionssätt i anslutning till ett noggrant
beaktande af terrängens kraf. I allt
detta spårar man lätt inverkan af den
österrikiske arkitekten Sittes bok, som
på stadsanläggningskonstens område blif-
vit epokgörande*. — Bland arkitekter,
som hos oss verksamt arbetat åt detta
håll, må främst nämnas Sonck, hvilken
röjt mark för de nya idéerna.
Sådan ter sig i stort sedt vår yngre
och yngsta arkitektur. Dess skapelser
äga ett starkt släkttycke med hvarandra,
och i så måtto kan man kanske om
riktningen i dess helhet våga begagna
sig af uttrycket »stil». Det är då en
stil, som i sin godtycklighet medför många
faror; här gälla inga allmänna lagar
längre, här bestämmer sist och slutligen
blott den skapandes eget skönhetssinne.
Det är en stil, som i händerna på verk-
ligt framstående byggnadskonstnärer kan
leda till de vackraste resultat men som
också af medelmåttan fullständigt kan
förfuskas. Och hos de många efterföl-
jare, rörelsen fått, ha dessa vådor redan
visat sig; det som hos mästarna ännu
i deras öfverdrifter präglas af konstnär-
lighetens anda, det blir hos epigonerna
lätt enbart smaklöshet.
* Beträffande detta ämne hänvisas till
Fredrik Sundbärgs uppsats »Om stadsplaner»
i Ord och Bild, 6:e årg., 1897, sid. 145 o. 193.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
