Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Böök, Fredrik: Några ord om Selma Lagerlöfs »Jerusalem»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM SELMA LAGERLÖFS »JERUSALEM)
MED ANLEDNING AF KLARA JOHANSONS UPPSATS »FRÅN GÖSTA BERLING
TILL JERUSALEM».
Af FREDRIK BÖÖK.
IDEN i många afseenden förträffliga
uppsats om Selma Lagerlöf, som förekom
i ett af Ord och Bilds senaste häften, har
fröken Klara Johanson med värme för-
fäktat den åsikten, att »Jerusalem» i Selma
Lagerlöfs produktion betecknar ett afgjordt
tillbakasteg. Hon finner den icke blott
ojämförligt underlägsen »Gösta Berling»,
utan hon värderar den i och för sig icke
vidare högt, den lämnar henne till och med
nästan oberörd.
Det har sitt intresse att se närmare
efter de grunder, som bestämma författa-
rinnan till ett sådant omdöme. Beträffande
ett verk som »Jerusalem», hvilket mötts
med den enstämmigaste beundran, är det
alltid nyttigt att höra en motsägelse, som
eggar till allsidigare betraktelse. Man
skall emellertid vid en undersökning af
inlägget finna, att fröken Klara Johanson
på denna punkt motsäger icke blott an-
dra, utan äfven sig själf, att hon liksom
Hegels dialektiska utvecklingsprocess öfver-
hufvud endast rör sig i motsägelser.
Hon påpekar först, att ämnet i »Jeru-
salem» förefaller som enkom skapadt för
Selma Lagerlöf, en anmärkning hvari man
säkert är villig instämma. Några rader
längre ned förklarar hon, att orsaken till
att boken beredt henne en sådan missräk-
ning är — ämnet. »Sägner och under-
historier, alla helgons och riddares be-
drifter, allt poetiskt skrock och alla naiva
folkmyter — se där den verklighet, som
hon har att ösa ur. Men ett faktiskt för-
lopp bland svensk allmoge på 1890-talet!
Selma Lagerlöf aktuel och bedrifvande
miljöstudier!» — Huru dessa båda yttranden
skola kunna passas samman är svårt att
förstå, ty ämnet, som förut sagts vara »dig-
nande af möjligheter», var väl just detta
»faktiska förlopp bland svensk allmoge på
1890-talet». — På samma sida klandrar
förf. Jerusalemsscenerna och uttalar som sin
Ord och Bild, I2:e årg.
mening, att de bort uteslutas, eftersom det
ju är »Ingmarssönerna, de dråpliga män-
niskorna, som bära upp boken från den
grandiosa inledningen till den ljufliga slut-
episoden». Men detta om Ingmarssönerna,
det är ju en verklighet, som visst inte är
en poetisk underhistoria, det innesluter ju
det faktiska förloppet, det är resultatet af
miljöstudier, om man så vill, fast ett resul-
tat, som återgifvits i stark och monumental
stilisering. — Ur detta är det inte lätt att
leta sig fram till författarinnans egentliga
mening.
Det kan för öfrigt invändas mot det
sätt, hvarpå förf. uppfattar konstnärens för-
hållande till sitt ämne. Hon tyckes vilja
anvisa Selma Lagerlöf en viss domän,
skrockets, sagornas och de otroliga histo-
riernas. När hon håller sig på detta om-
råde, är hon stor och oefterhärmlig, men
därutanför är hennes konst icke längre öfver-
tygande och medryckande. Ett sådant reso-
nemang är icke oangripligt. Det poetiskt
bärkraftiga, den konstnärliga idén i ett konst-
verk, som till sin yttre form är t. ex. en
osannolik och skrockfull historia, består väl
i alla fall inte i det grant sagolika och
bjärta i de yttre konturerna, utan i det
mänskliga medvetenhetslif, det själsliga för-
lopp, som bringas till uttryck i denna form.
Det underbara och osannolika i det yttre
är ett betydelsefullt moment i konstverket
endast för såvidt det tjänar att symbolisera
inre sanningar, att åskådliggöra själsliga
fakta. Det som konstnären återgifver är
till slut alltid verkligheten, den själsliga
verkligheten, som för visso kan finnas rikare
i en saga eller i en poets dröm än i mån-
get omsorgsfullt referat. Att säga att en
stor konstnär som Selma Lagerlöf är främ-
mande inför verkligheten är därför att säga
att hon ingen konstnär är. Må så vara,
att många konstnärer och bland dem hon
behöfva omgestalta verkligheten på ett visst
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
