Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sågverksindustrialismen i Norrland. Några anteckningar ur Norrlandskommitténs betänkande. Af Valfrid Spångberg. Med 4 bilder - Gustaf III i memoarernas belysning. Af Ernst Wallis. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅGVERKSINDUSTRI ALISMEN I NORRLAND.
43
manen och undandragits sågverksbola-
gens spekulationer, skulle Norrland för-
modligen nu ha haft ett så lifskraftigt
jordbruk som natur och klimat medgifva;
sågverksindustrin hade haft godt utrym-
me ändå, fast de förmögenheter, som
nu hopats hos några enskilda in- och
utländska skogsspekulanter, varit förde-
lade i smärre poster på Norrlands all-
moge, som då mer än nu kunnat utgö-
ras af burgna bönder i stället för fattiga
arrendatorer och daglönare.
Att i den begränsade mån, som ännu är
möjligt, rätta hvad då försummades och
rädda hvad som står att rädda, är syf-
tet med de lagförslag, som utarbetats
af Norrlandskommitténs majoritet och i
herr Lindhagens reservation fått sin effek-
tivaste formulering.
GUSTAF III I MEMOARERNAS BELYSNING.
Af ERNST WALLIS.
Med 3 bilder.
Gustaf III. En karaktärsstudie af Henrik Schück.
Stockholm. Hugo Gebers förlag.
Gustaf III var barn, gömde sig
en gång hans guvernör för att
obemärkt blifva åsyna vittne af gos-
sens lekar. Han fick då se den lille
prinsen, som trodde sig vara ensam, ställa
fram en fåtölj midt i rummet och gifva
den namn af tron. På denna improvise-
rade tron satte gossen en stor fruntimmers-
docka, som skulle föreställa hans mor, den
stolta drottning Lovisa Ulrika. Därpå till-
kännagaf pojken för dockan, att konung
Adolf Fredrik aflidit och att tronen vore
ledig. Sedan sprang han bakom dockan
och svarade för henne, att hon deltog i
den gemensamma sorgen, men att hon
ville förvalta regeringen, tills kronprinsen
blefve myndig. Gustaf åter invände där-
emot, att tronen vore hans arfsrätt och
att hennes majestät borde låta honom be-
stiga den genast. Dockan svarade nej på
flera föreställningar. Pojken använde böner,
meri förgäfves. Till slut tog han dock-
drottningen i armen, slängde henne i en
vrå och satte sig själf i fåtöljen, som före-
ställde Sveriges tron.
Så brådmogen var Gustafs ärelystnad.
Så tidigt började också hofmännen söka
utspeja den blifvande konungen. Och detta
noggranna iakttagande af alla hans gär-
ningar och ord fortsattes hela lifvet igenom
ända till hans dödsbädd. Många af dem,
som sålunda spejat, hafva sedan anteck-
nat hvad de sett eller hört. Ingen an-
nan svensk man har så ofta som Gustaf
III skildrats af åsyna vittnen, än i bref
som äro stundens flyktiga verk, än i vid-
lyftiga dagböcker, än i väl utarbetade me-
moarer.
Det är därför ett ytterst rikhaltigt, ett
mycket åskådligt historiskt material, pro-
fessor Schück haft till sitt förfogande, då
han vändt sig till de gustavianska me-
moarerna, dagböckerna och brefsamlingarna
för att lära känna samtidens intryck och
uppfattning af Gustaf IIIls karaktär. Ur
den stora mängden af gustavianska me-
moar- och dagboksförfattare har han
emellertid utvalt fem, som han i främsta
rummet rådfrågat. De äro Fersen, Adolf
Ludvig Hamilton, Sinclair, hertiginnan af
Södermanland och den anonyme författaren
till uppsatsen »Konung Gustaf III:s karak-
täristik», som finnes tryckt i första upp-
lagan af Adlerbeths Historiska anteck-
ningar.
Högst af dessa fem står onekligen den
gamle fältmarskalken riksrådet Axel von
Fersen, en statsman med stor erfarenhet
och klokhet. Men hans omdömen om
Gustaf III förmörkas af politiskt hat. En
af Fersens egna anhängare, Adlerbeth,
skrifver: »Grefve Fersen med all sin me-
rit är en sannskyldig aristokrat; han har
med ära och nytta kämpat mot konunga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
