Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 16 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ÄNNA M. ROOS.
skrifvare yttrat, »en af renässansens lju-
saste och ädlaste gestalter» och, enligt
en annan fransk författare, »ett af sitt
århundrades mest lysande snillen och på
samma gång ett af dess mest kärleksrika
hjärtan» ; »hennes lif var ädelt och rent
i högsta grad, helt ägnadt åt sökandet
efter sanning och rättvisa, och tack vare
henne ha några af mänsklighetens hög-
sta sträfvanden funnit sitt fullkomligaste
uttryck». Den yngre Margareta åter
blef vid det sedeslösa Valoishofvet rykt-
bar för sitt lättsinniga lif. Den äldre
har efterlämnat ett stort antal diktverk,
bland hvilka »en rad af poesier, som ge-
nom inspirationens höga flykt, genom
den i sanning storartade kraften i kon-
ceptionen intaga, man skulle nästan kunna
säga inom hela franska litteraturen en
alldeles enastående plats», samt en större
dikt »Les Prisons», om hvilken samme
litteraturhistoriker, som nyss citerats, Fe-
lix Franck, säger, att det är »i vår lit-
teratur ett enastående verk, i en helt
och hållet personlig och originell stil,
den första och ingalunda den minst upp-
riktiga och minst intressanta af de själf-
bekännelser vårt språk äger». Den
yngre har skrifvit historiska memoarer,
som utmärka sig för en kvick och spi-
rituell stil och röja lysande litterära an-
lag, hvilka dock under ett lif ägnadt åt
njutningslystnaden gingo i kvaf. Den
äldre spelade en viktig och välsignelse-
bringande roll i sitt lands, ja i Europas
politiska lif— »Frans I skulle ha blifvit
en stor konung, om han alltid följt sin
systers råd», säger Felix Franck. Den
yngre var en intriglysten kvinna, som
vållade sitt land mycket ondt. Franska
historieskrifvare pläga, för att skilja de
båda furstinnorna åt, nämna dem efter
deras fädernenamn, den äldre: Margue-
rite d’Angoulême, den yngre: Marguerite
de Valois. Likväl förblandas icke sällan
de båda i mycket så olika personlig-
heterna — t. o. m. en så vederhäftig pu-
blikation som Encyclopedia Brittannica
tillskrifver den ena ett verk, som härrör
från den andra —, och särskildt har den
äldre drottning Margaretas rykte i den
allmänna uppfattningen blifvit lidande på
den yngres skandalösa uppförande.
Margareta af Angoulême, född den
ii april 1492, var dotter till Karl af
Orleans, grefve af Angoulême — en fin-
känslig och ridderlig man, som med filo-
sofiskt lugn bar sin suveräns onåd, den
han genom sitt politiska förhållande ådra-
git sig, och med stor organisationsför-
måga och mycken människovänlighet
styrde sitt grefskap — samt Louise af
Savoyen, en begåfvad men intrigant och
härsklysten kvinna, som redan vid fjorton
års ålder förmäldes ’med sin tjugu år
äldre make och vid nitton år lämnades
som änka med två barn: dottern Mar-
gareta och den två år yngre sonen Frans
— alltifrån barndomen föremål för sin
moders lidelsefulla kärlek och för hennes
ärelystna drömmar. »Min Cæsar» kallar
hon honom i den dagbok, där hon an-
tecknat de viktigaste tilldragelserna i sitt
lif och hvilken ännu finnes i behåll. De
båda barnen uppfostrades af sin moder
först pä borgen Romorantin, sedan på
det större och ståtligare slottet Amboise.
Louise af Savoyen, som var intresserad
af studier och själf högt bildad, ville åt
sina barn gifva sin tids bästa uppfost-
ran. Framstående lärda undervisade den
lilla prinsessan Margareta i latin, filosofi
och teologi. Och när en engelsk am-
bassadör, utsänd af konung Henrik VIL
kom till Frankrike enkom för att se den
lilla prinsessan och meddela sin suverän
om hon kunde anses lämplig som blif-
vande maka till prinsen af Wales (se-
dermera konung Henrik VIII), skref han
i sin rapport, att mademoiselle d’Angou-
lême var icke blott mycket vacker utan
också mycket förståndig för sin ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
