Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 16 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA M. ROOS.
FRANS I HOS FONTAINEBLEAUS NYMFER. ALLEGORISK TECKNING AF PRIMATICCIO. / Louvre.
af England, den tredje pretendenten till
kejsarkronan, med anbud om förbund; det
syntes honom att de båda borde förenas
i hat till den lycklige medtäflaren. En
allians afslöts, och de båda konungarna
öfverenskommo att träffas vid gränsen
ej långt från Calais.
En oerhörd prakt utvecklades vid
detta sammanträffande, i synnerhet å den
franska sidan, och trenne veckor förflöto
under präktiga torneringar och allehanda
lustbarheter. Men om Frans I trodde,
att han genom sin prakt och sin skick-
lighet i ridderliga idrotter vann sin eng-
elske bundsförvandts hjärta, bedrog han
sig. Henrik, som var en ståtlig man —
om man än vid åsynen af hans porträtt
har svårt att tro på en samtida italie-
nares omdöme: att »hans drag äro mer
än sköna, de äro änglalika» — och själf
var skicklig i vapnens bruk, var omått-
ligt fåfäng och full af högdragen stolt-
het; han greps därför af vredgad afund,
när han märkte sig i alla afseenden öfver-
glänst af den lysande och chevalereske
konung Frans, liksom hans nationella
högmod sårades af att se de franska
riddarna uppträda med långt större prakt
an de engelska. Den afundsamma anti-
pati mot Frans I, som vid detta tillfälle
väcktes hos Henrik VIII, blef ej utan
betydelse i den följande tidens historia.
Det var många märkliga personer
med i detta festläger. Där voro två
stackars åsidosatta drottningar, Katarina
af England och Claude af Frankrike;
där var en hoffröken, som skulle bli mer
ryktbar än dessa båda, den vackra, svart-
ögda Anne Boleyn, som vid detta till-
fälle var anställd som uppvaktande hos
hertiginnan Margareta af Alencon, —
hvilken naturligtvis också var med; där
var kardinal Wolsey med sin lifvakt af
jättestora män, och där var# konnetabeln
Karl af Bourbon. Konungen af Eng-
land, som lade märke till den stolta äre-
lystnad, som stod att läsa i konnetabelns
kraftigt skurna drag, som visste, att
denne man var den rikaste i Frankrike,
att han var öfverbefälhafvare öfver hela
franska armén, att han var populär inom
denna armé och en skicklig fältherre,
sade till konung Frans: »Om denne man
vore min undersåte, skulle jag hugga
hufvudet af honom.» — Tre och ett
halft sekel senare hade engelsmännen
mycket roligt åt en persisk schah, som
gaf ett alldeles liknande råd åt en en-
gelsk tronföljare.
Endast några veckor efter detta ly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
