Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 16 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNNA M. ROOS.
TORNERING rÅ 15OO-TALET. TRÄSNITT AF LUKAS CRANACH D. Ä.
prinsessan med de mörka ögonen och
det Tizianröda håret hastigt blef bort-
gift med den gamle och utlefvade ko-
nung Emanuel den store af Portugal. Så
hade hon blifvit änka vid några och
tjugo år och kommit till sin broders hof
i Madrid, och den blonde pfalzgrefven
hade, med en trohet som skulle ha va-
rit ännu mera rörande, ifall föremålet
icke varit en mäktig kejsares syster, för-
nyat sitt frieri. Men han fick nej, ty
nu var drottning Leonoras hjärta helt
upptaget af den ridderlige konung Frans.
Stackars drottning, hennes svärmeri skulle
sedermera bli botadt på det sätt, som
torde ha varit det säkraste och radika-
laste, när det var fråga om Frans I —
hon blef nämligen gift med honom.
Kejsar Karl hade icke en enda gång
besökt sin kunglige fånge, då han i sep-
tember 1526 fick bud om att denne,
som sjuknat till följd af sitt osunda,
stillasittande lefnadssätt, var nära döden.
Karl, som för tillfället befann sig i Se-
govia, begaf sig genast till Madrid. Nat-
ten hade brutit in förrän han nådde
fram. Då han trädde in i den lilla
hvälfda fängelsekammaren och vid fack-
lornas fladdrande sken såg sin fånge
ligga där, tärd och febersjuk, kastade
han sig, gripen af rörelse, på knä vid
hans bädd och omfamnade honom.
»Sire», sade Frans, »ni ser inför er
er fånge och er slaf.»
»Nej, nej», utropade Karl, »min gode
broder, min sanne vän, som jag redan
betraktar som fri.»
Karl var stark i förställningen, och
han var ingen lättrörd natur, men det
är dock all anledning att tro, att han
den gången för ögonblicket menade all-
var. Men tyvärr varade ej rörelsen och
ädelmodet länge. Han låtsade sedan
aldrig om sitt löfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
