Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 16 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
ÄNNA M. ROOS.
EL ALCÁZAR I MADRID (DET GAMLA SLOTTET, SOM FÖRSTÖRDES AF VÅDELD 1634).
dom. Hon greps af en dödlig ångest.
Under den långa, tröttsamma färden i
hängbår öfver Kastiliens ödsliga hög-
slätter skref hon dikter, i hvilka hon gaf
utlopp åt sin sorg och oro.
Åt alla håll jag skådar:
Syns ej ett sändebud,
som glädje mig bebådar?
O Gud, hör bönernas ljud!
När ingen jag varseblifver,
då gråter jag bittert och skrifver
på papperet ned min smärta —
ett sorgligt göra, vid Gud!
O, hur välkommen han vore
den, som mig mötte här
och sade: Din konung, den store,
frisk och helbrägda är!
Då skulle jag, rusig af lycka,
en kyss på hans panna trycka
att tacka den, som mig mälte,
att frälst var min broder kär!
Ett par dagar efter Margaretas an-
komst till Madrid inträffade en kris i
konungens sjukdom, och faran för lifvet
var öfver. Några veckor senare hade
Margareta i Toledo sin första audiens hos
kejsaren för att underhandla om fred.
Kejsar Karl yttrade efter detta sam-
manträffande, att han »aldrig hade trott,
att en kvinna kunde tala så väl».
Margaretas intryck af kejsaren var
mindre gynnsamt. Han ingaf henne
från första stund antipati, och innan hon
lämnade Spanien, hatade hon honom
— något i sanning ovanligt för hennes
milda natur. Det var icke blott det
att kejsaren med järnhård fasthet —
dold under många vackra talesätt —
vägrade att lösgifva hennes broder an-
nat än på villkor som tycktes omöjliga;
hela kejsarens natur var också så olik
hennes egen som möjligt. Där fanns
hos Karl V en viss kylig misstro och
en ständig inbundenhet, som icke var
ett känsligt och inåtvändt sinnes skygg-
het för att blotta sig för världen utan
snarare en kallt beräknande naturs för-
siktighet att icke låta sina planer ge-
nomskådas af andra.
Sluten och ogenomtränglig var han
för alla, och eftervärlden har, liksom
samtiden, svårt att rätt uppfatta honom.
Troligen har ingen förstått honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
