Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 16 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA M. ROOS.
Om falsk kärlek är så vältalig — tiga och
lida skall då blifva mitt tal. Ty sanningen sö-
ker ingen retorik.
Konung Henrik var i grunden en
ganska cynisk natur, som hade blott
ringa tro på kvinnlig dygd, och då hans
svartsjuka väcktes af den varma hyll-
ning, som ägnades Margareta af de skal-
der och lärde, hvilka funnit en tillflykt
vid hennes hof i Nérac, hade han panna
att beskylla henne för äktenskapsbrott.
Margareta berör på ett ställe i »Les
Prisons» denna kränkande beskyllning:
Kärlekens fiender — misstron, tviflet, svart-
sjukan, ensamheten och längtan — lade råd
mot mig och sade sinsemellan: »Detta veka
barn skall icke kunna motstå våra angrepp».
Ve mig, sedan gingo de till dig, och där funno
de strax gehör! På en enda dag ha de rubbat
din goda tanke om mig. — Tro det då! Tro
om mig allt ondt som någonsin fanns, tro om
mig motsatsen af allt jag förtjänat. — Jag kan
gå med rent hjärta och med lyft hufvud, men
jag vägrar att någonsin försvara mig, när jag
är i min goda rätt. Du anklagar mig för den
fula sak, som du själf tillräckligt gör dig skyl-
dig till: att älska en annan på samma gång
som min make. Detta är icke sant. Jag säger
det inför alla, och Gud, som ser till mitt hjärta,
är mitt vittne. Jag ber till Honom, att du före
din död skall se, huru troget jag älskat dig.
Han förmår uppenbara det för dig i ditt hjärta,
men min grämelse tillåter mig icke att säga
det. — Jag skall bära detta så godt jag kan
•— kan jag icke, skall jag dö af sorg.
Hennes smärta var så mycket tyngre
att bära, som hon beröfvades sina barn. En
liten gosse rycktes bort af döden, då
han blott var några månader gammal;
hennes lilla flicka togs, när hon var två
år, ifrån henne af brodern, konung
Frans, som befarade, att hans svåger
skulle i hemlighet förlofva henne med
någon spansk prins, i hopp att återfå
sina förlorade provinser. Man kan ana
hvad Margareta måste ha lidit af dessa
skilsmässor, när man af många ställen i
hennes dikter märker, huru varm moders-
känslan inom henne var. Huru starkt
och vackert är ej sålunda denna känsla
uttryckt i dessa rader:
Det finns ej sorg som ej en kvinna glömmer,
när som hon marker, att den allrahögste
har henne helgat till det ädla varfvet
att bli ett redskap åt hans skapartanke,
att han, som allting verkar, uti henne
ett mänskobarn till sitt beläte formar.
Ur en dikt, som kanske kraftigare
än någon annan målar hennes smärta
och förtviflan vid denna tid, anför jag
här några strofer:
Såg ni en osäll kvinna,
som går under smärtan böjd,
som ingen glädje söker,
som önskar ingen fröjd?
Sök henne ej på slätten,
som ligger i leende ro!
Hon gått till det dystra berget,
där alla sorger bo.
Hon gått till det mörka berget,
som mänskor annars sky.
Hon vill från glädjen flykta,
från det hon älskat fly.
Där höres ej näktergalen,
ej starens, ej lärkans röst;
den ljufva turturdufvan*
ej kuttrar där till tröst.
Men ugglan, nattens fågel,
och korpen med vinge tung
med hesa röster båda
ofärd åt gammal och ung.
Där vandra ej på bete
getter och kor och lamm,
men ormar och skorpioner
och paddor där krypa fram.
* Originalet har »le doux papegai». Pape-
gojan var vid denna tid en sällsynt och högt
skattad fågel, den man först nyligen börjat
hemföra från de fjärran underländer, som djärfve
sjöfarande uppdagat; hon torde därför vid denna
tid ännu ha betraktats som ett poetiskt djur.
Men då hon för oss blifvit en sinnebild af ba-
nal pratsamhet, så att man knappast kan möta
henne introducerad i en allvarlig dikt, utan att
stämningen störes af ett litet löje, har jag till-
låtit mig att ersätta henne med en turturdufva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
