Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Lafcadio Hearn. Född i Leucadia 1850, död i Tokio 1904. Af Karin Hirn. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAFCADIO HEARN.
121
han i sitt första bref. »Jag föreställer mig
björkskogar och en oändlighet af sjöar,
utbredande sig den ena invid den andra,
och floder, som brusa fram genom ensliga
platser, och »lefverfärgad» jord. Jag und-
rar om marken verkligen har denna färg?
— efter häftiga regnskurar är jorden i min
trädgård alldeles »lefverfärgad» — ett rikt,
rödaktigt brunt.»–––-Efter att ha mot
tagit ett planschverk, Finland i bilder,
skrifver han: »Jag har lefvat i Finland!
Det är egendomligt, att en del af bilderna
fullkomligt motsvara det jag föreställt mig
— efter att ha läst Kalevala. Boken il-
lustrerar verkligen Kalevala för mig: —
till och med det fantastiska uttrycket i
kantelespelarens ansikte förefaller mig be-
kant. — — Afbildningarna af stadsgator
och storartade byggnader verkade naturligt-
vis som fullkomliga öfverraskningar och
uppenbarelser; men kullarna och skogarna
och sjöarna likna mina drömmars Finland.
Bland alla bilderna synes mig den af Ima-
tra mest motsvara sceneriet i runorna; i
den fanns det någonting vildt och trolskt,
— någonting déjà vu, som berörde mig
alldeles egendomligt.»
Om en bok, som för icke länge sedan
utkommit i svensk öfversättning, kan jag
icke neka mig nöjet att meddela Hearns
omdöme. »Har ni läst Bellessort’s La Société
Japonaise ? — en underbar bok, i betraktan-
de af att dess författare tillbringat endast sex
månader i Japan», frågade han i ett af
sina bref, och skrifver senare, till svar på
några anmärkningar vi gjort om boken:
»Er anmärkning om det hårda greppet i
Bellessort’s bok är alldeles riktig. Han
gjorde på mig intrycket af en af de hår-
daste människor jag någonsin sett, — ja
till och med skrämmande hård. — — —
Men Bellessort’s skildring af mig i hans bok
roade mig — — — och boken är, utan
att vara i ringaste mån generös, likväl in-
struktiv, och visar en önskan att vara rätt-
vis mot det gamla Japan. Det nya Japan
är naturligtvis blottställdt för anmärkningar.
Bellessort har rest mycket; och La Société
Japonaise är hans bästa resebeskrifning.
Hans bok om Syd-Amerika är obarmhärtig.»
»Jag är icke säker om», skrifver Hearn
vidare, »huruvida Nicobé’s bok Bushido,
skulle intressera er, — det är en helt liten
bok, eller snarare en afhandling om det
moraliska i samuraiernas uppfostringsmetod.
I litterärt hänseende skulle den ej fresta er:
den är endast ett slags försvarsskrift. Men
den är i viss grad lärorik.–––-Jag hop-
pas ni läst Percival Lo well’s Soul of the
Far Fast, det yppersta af alla verk om
Japan, trots dess metafysiska teori!»
Oaktadt Hearn, af allt att döma, små-
ningom lefde sig allt mer in i de förhål-
landen, som omgåfvo honom, talade han
dock ofta om Europa med saknad och
längtan. »Jag längtar tillbaka till Europa»,
skref han en gång, »men jag har tre söner
att taga vara på.» I synnerhet önskade han
få återse Italien »med dess gyllne luft» —
— — »det skönaste landet i Europa » —
— »Som barn talade jag endast italienska
och nygrekiska. Men båda dessa språk
har jag längesen glömt.»
I det sista bref vi erhöllo från Hearn,
dateradt 7 juli 1903, omtalar han, att han
blifvit tvungen taga afsked från sin befatt-
ning såsom professor i engelsk litteraturhis-
toria vid universitetet i Tokio. »Jesuiterna
och de öfriga religiösa sekterna ha slut-
ligen blifvit mig för svåra. Just nu pågår
en starkt aggressiv, religiös rörelse, och man
har äfven gjort sig af med alla de tyska
lärarna. Jag får troligen lof att återvända
till Amerika. Därifrån kan jag oftare till-
skrifva er, om jag får behålla hälsan.»
Några tidskriftsartiklar och en bok,
Kwaidan, som under sommaren 1904 an-
lände från Japan, bragte bud om att för-
fattaren ändrat eller åtminstone uppskjutit
sitt beslut. Helt visst skulle han heller
icke gärna ha återvändt till Amerika, det
land i hvilket han sade sig ha genomgått
så svåra erfarenheter af lifvet. »I Amerika
måste man antingen mala eller malas, —
jag tillbragte största delen af min tid där
mellan kvarnstenarna», skref han i ett af
sina bref. -— Att han arbetade till det sista
bevisas af att det för kort tid sedan ut-
kommit en ny bok af honom — Japan:
An Atteinpt of Lnterpretation — på hvars
sista ark han dagen före sin död läste
korrektur. Ungefär öfver samma ämne
hade han ock åtagit sig att sommaren 1905
ge en serie föreläsningar i The University
of London.
I Hearns sista bref likasom i hans se-
nare böcker kunde man, utan att det direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
