Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur Bokmarknaden - Af L. W-m - Af Fredrik Böök - Af Bo Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
127
Fru Elkans »Konungen» skänker verk-
ligen historisk stämning och hvilar mot »en
bakgrund af en oändlig mängd konkreta
föreställningar». Den är ju i vissa icke »hi-
storiska» episoder att betrakta som roman-
tiserad historia, men dylika episoder äro
tydligen tillkomna icke för att ge författa-
rinnan tillfälle att lysa med sin konstnärliga
förmåga utan endast för att gifva en när-
mare belysning af något drag i Gustaf IV
Adolfs psykologi. Att den nobla, behärskade
stilen just här firar sina största triumfer, det
kommer sig af att författarinnan här om möjligt
mer än annorstädes fullständigt glömmer sig
själf och går upp i sitt ämne: hon har sökt
endast den kärleksfulla förståelsen för den
stackars kungen, och just därför har allt
detta andra, som hon icke sökte, fallit
henne till. Man torde få leta länge i vår
litteratur efter enklare och känsligare scener
än den, då drottningen i sin salong på
Haga söker ge den utpinade konungen en
smula hvila, eller efter mera storartadt tra-
giska skildringar än den som behandlar sol-
daten Blås fruktansvärda kamp med sig själf,
i de ögonblick, då han ämnade skjuta ko-
nungen, men måste kasta bort geväret, när
han fann honom läsande i sin bibel.
Hela boken skulle kunna kallas en his-
torisk karaktärsstudie öfver Gustaf IV Adolf,
och med så mycken historisk trohet är den
gjord, att kommande skildrare af kungens
lefnad skulle gå miste om något väsentligt,
i fall de underläte att taga kännedom där-
om. Men det är icke endast den historiska
beläsenheten och den konstnärliga blicken
som göra fru Elkans arbete så värdefullt.
Med en kvinnas fina blick för lidandets
psykologi, med en kvinnas mjuka hand tar
hon så ömt och varligt på sitt ämne att
hon lyckats i själfva det omöjliga: utan
att pruta af på sanningen, ger hon oss
sympati för den ende verkligt vanlottade
bland Sveriges regenter. Skrattet tystnar och
aflöses af det dämpade vemod, hvarmed för-
fattarinnan själf betraktar honom.
L. W—m.
Mathilda ROOS: De osynliga vägarna. En dikt
ur lifvet. Stockholm, Albert Bonniers förlag.
— Hennes son. Berättelse. Stockholm, Albert Bon-
niers förlag.
Mathilda Roos har som författarinna
sin gifna publik, som väl till största delen
är kvinnlig. I egenskap af religiös under-
hållningslektyr har en sådan bok som »De
osynliga vägarna» obestridliga förtjänster.
Genomträngd af allvar och religiös hän-
förelse är den ett vittnesbörd om sin för-
fattarinnas milda humanitet och idealistiska
lifssyn.
Härmed är också sagdt ungefär allt
godt som kan sägas om boken. I konst-
närligt afseende är den under kritik, obe-
tingadt sämre än de äldre böcker af för-
fattarinnan, som recensenten känner. Ab-
strakt och liflös personskildring, klumpig
och onyanserad psykologi, osann och kon-
ventionell händelseutveckling -— allt detta
gör verket i sin helhet onjutbart för läsare
med litterära anspråk.
Den nya volymen, »Hennes son», är
ett slags fortsättning af »De osynliga vä-
garna» och är i alla afseenden lika under-
haltig. Den handlar om en ästetiskt-religiös
universitetsdocent, och skildringen af hans
teoretiska lif och af hans åsikter i flera
samhällsfrågor är i sin naivitet alltsom oftast
parodisk. I sin välmenande ifver att med
förstående teckna intellektuellt anlagda per-
soner är »Hennes son» ännu mera blottad
på verklighetshalt än t. o. m. »De osyn-
liga vägarna». Sträfvandet mot vidhjärtad
humanitet är under alla förhållanden en
egenskap hos författarinnan, som man är
skyldig att uppskatta, och vill man säga
något fördelaktigt om denna bok, måste
man haka sig fast vid välmeningen.
Det kan synas hårdt tal om en för-
fattarinna med så^ allvarlig syftning som
Mathilda Roos. Men hon torde i själfva
verket vända sig till en läsarkrets, för hvil-
ken hufvudsaken är den specifikt kristna
lifserfarenhet, som inspirerat hennes verk,
och hvilken i hennes romaner skall finna
uppbyggelseböcker af ädlare och högre slag
än hvad den eljest är van vid. Konst
finnes det ej mycket hos henne; kristen
konst finnes i hela den moderna littera-
turen knappast hos någon annan än hos
Tolstoi.
Fredrik Book.
Annie Quiding: Fru Fanny. Stockholm, Hugo
Gebers förlag.
Jag bekänner, att fröken Quidings sista
bok för mig är hennes första; de föregå-
ende har jag inte läst. Är det nu sant
hvad en kritiker yttrat, att hon aldrig nått
så högt som här, har jag, uppriktigt sagdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
