Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 15 bilder. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ANNA M. ROOS.
T~om /es Steele? va/Zez. Jesr^gydutez /mmemes,
yjønf j^ien ^eu de vart*ii au vray de ce Tafieau :
C’e/7 /a Xfere des^l^oys , et /a"7V. ey ne des Keynes ,
Om par Jes arands effètz , de pite Zon 1 orréeau
7/ dFK
Henrik, som var en högmodig natur,
kände bittert förödmjukelsen att vara
förmäld med en florentinsk borgardotter.
Olyckligtvis hade också Katarina — med
sina runda kinder och svällande läppar —
något visst vulgärt i sitt utseende liksom
i sitt uppträdande, och hon begick den
oklokheten att från första stund på ett
efterhängset sätt visa, hur förälskad hon
var i sin brudgum med de fint skurna,
dödsbleka dragen och de stora, mörka,
ironiskt blickande ögonen.
Hofvet, som såg denne prins så sluten
och kylig — likgiltig för sin maka, likgil-
tig också för andra kvinnor—, hviskade:
Denne furste kan icke älska . . .
Det var konnetabeln af Montmorency
— Margaretas barndomsvän, senare hen-
nes politiske motståndare — som sam-
manförde prins Henrik med den kvinna,
som dock skulle lära honom den konsten.
Det var Diana af Poitiers.
Diana var då trettioåtta år, dauphin
Henrik var aderton.
Hon var enka efter senechalen af
Normandie; hon bar då och ända till sitt
lifs slut sorg efter honom. Hennes stolta,
stränga skönhet med de nattsvarta ögonen
och den månhvita hyn, med de bågiga
ögonbrynen och den fina, aristokratiska
ansiktsovalen, hennes värdiga, förnäma
sätt, hennes kalla och klara klokhet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
