Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Konstnärsförbundet. En historik. Af Georg Pauli. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
GEORG PAULI.
sägs blott uppmuntra »dilettanter och
mamseller»; »parisarnas» hemsända arbe-»
ten blefvo onådigt kritiserade och i regeln
osålda.
Midt i denna dåsighet publicerade
• Ernst Josephson i Dagens Nyheter 29
nov. och 11 dec. 1884 tvenne allarm-
artiklar, som satte sinnena i brand.
Akademien sådan hon nu är», säger
J., Ȋr blott ett tomt och dyrbart skryt,
som arbetar emot tidsandan och den
sant konstnärliga utvecklingen, en re-
trätt för medelmåttan, som sitter där
och uppmuntrar andra medelmåttor.»
Förslagsvis framkastas idéen om att pro-
fessorerna tillsättas på endast tre år i sän-
der; att eleven i målarskolan får välja
sin lärare — målarskolan bör uppdelas
i tvenne skolor, med hvar sin förestån-
dare — »nu händer ofta att det den
ena tillråder, frånråder den andra»; —
»undervisningen bör helst gå så till att
läraren tar en duk och kastar sig dristigt
in i striden, blir han öfverträffad af någon
bland eleverna, så mycket roligare — på
mellanstunderna drar han fingerkrok eller
hoppar bock, han bör bli en vän och
kamrat. — Jag vill ha bort denna half-
gudstyp med kaptens rang, som alldeles
skymmer bort konstnären och tjufpojken
— ty tjufpojke bör en konstnär vara,
om han ock blir hundra år. — Bort med
prisämnena! En skulle måhända målat
en god Johan III, som han intresserar
sig för, men måste måla en dålig Erik
XIV, som akademien intresserar sig för.
Framför allt bör konstnärsindividualiteten
vårdas med omsorg. Låt plantan blifva
till det hon är ämnad, förgäfves söker
du att göra blåsippan till tulpan»–––
Det var icke första gången Akade-
mien blef utsatt för angrepp af forna
elever; därom vittna många utgjutelser
af Egron Lundgren, Scholander och andra;
men det var första gången som man
gick från ord till handling, och Joseph-
sons artiklar blefvo mobiliseringsordern
till en tjuguårig fejd.
Josephson återkom vid jultiden 1884
till Paris och mötte oss med minen af
en fältherre, som går att ordna en batalj.
Pariskamraterna sammantrummades och
enades snart om en reformskrifvelse till
Akademien; Romkolonien tillspordes
om anslutning men svarade, att fastän
densamma ställde sig sympatiskt till
aktionen — ja ville gå längre än vi —,
föredrog den dock att tillsvidare intaga
en afvaktande, mycket afvaktande håll-
ning. Londonkolonien däremot erbjöd
sig resa öfver till Paris för att innan
skrifvelsen undertecknades diskutera med
oss några punkter däri. Möte hölls på
Hagborgs atelier, där vi sammanträffade
med Hägg, Lindström och Zorn, nyss
anlända från London. Tvistepunkterna
voro tvenne. Parisarna ville afskaffa
titel- och rangväsende såsom oförenliga
med fria konstnärers ställning inbördes
och utgörande de yttre tecknen af Aka-
demiens kräftskada, ämbetsmannavälde
och byråkratism. Denna punkt segrade
efter en kort debatt. Värre blef det
med den andra, som rörde oppositionens
taktik. Parisarna ville, att skrifvelsens
slutkläm borde innehålla, att därest ej
Akademien fäste vederbörligt afseende
vid våra reformkraf uppsade petitionä-
rerna all gemenskap med Akademien.
Under sakernas dåvarande läge ville
Londonkolonien på inga villkor under-
skrifva detta hot; först lampor, sedan
kunde följa ett ’därefter1. I två timmar
dryftades den segslitna frågan utan att
resultat kunde ernås. Parisarna, som
voro i förkrossande majoritet, ville hvarken
låta de goda kamraterna från London
återvända med oförrättadt ärende eller
afstå från slutklämmen, hvars signerande
ju för dem hade en alldeles särskild
»bouquet». Goda råd voro dyra. Diskus-
sionen afbröts för en stund — för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
