Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Konstnärsförbundet. En historik. Af Georg Pauli. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
GEORG PAULI.
blot synet af en Hund der ligger, det fortæller
ham tillige om Hundens Troskab. Thi man
har jo hört saa man gen Gång Historien om en
Hund som fulgte efter sin Herres B aare og
blef liggende til den döde af Sult paa sin
Herres Grav. Nu ,et Exempel paa en Allegori:
en Qvindestatue som skal forestille Danmark.
En Qvindestatue kan aldrig komme til at fore-
stille andet end et Qvindemenneske og aldrig
et Land. For at hun kan blive til et Land giver
man hende et Dannebrog i Arme, ett Korn-
neg, en Kanon og andre Attributer; man ved,
at hver Gång man ser Slig en Figur at man
skal tænke og föle for Danmark, men Fölelsen
er selvfölgelig" overfladisk og Ideen i höj Grad
ukunstnerisk, ikke saa med Symbolet. Thi naar
vi tænker paa Gravstenen med Hunden, saa
kan den kunstnerisk fremstilles blot med Objecter
for Öje og ikke for Ideens Skyld; modsat med
Allegorien, der ligesaa godt kunde fortælles til
en Blind. De gamle Egypters Hieroglyffer er
egentlig en Massesammenstilling af Symboler;
naar der skal staa »Troskab», tegner de en
Hund.
Uppslagen från 1894, för hvilka i
främsta rummet Varbergsskolan bär äran,
ha sedermera under det decennium som
gått utvecklats, sofrats, vuxit fram till en
organisk helhet med äkta svensk prägel,
så till form som innehåll. Frigjord från
utländskt förmynderskap står nu den
svenska konsten i blom; rik på personlig-
heter och med skiftande lynnen speglar
hon naturens växlingar i vårt aflåncra land.
Vårstormarna 1885 refvo upp en
klyfta mellan de olika konstlägren i
Sverige, som, långt ifrån att fyllas, har
blifvit djupare med åren. Hade akade-
mien sökt gå opponenterna till mötes,
är det möjligt att schismen undvikits
för ett eller annat år, för att sedan åter
uppstå och förbli definitiv. Konstnärs-
förbundets hela utvecklingshistoria pekar
däråt. Opponenterna trodde en akademi,
reformerad efter deras program, kunna
råda bot på missförhållandena i vår
konstvärld. Om man i dag genomläser
deras skrifvelse, som då beskylldes att
vara så omogen och »grön», tror jag man
lätt skall finna att dess »röda» tråd är
fast och logisk — men tyvärr omöjlig
att slå in i en väfnad med ämbets-
mannaram. Däri låg det stora miss-
taget. Då Konstnärsförbundet bildades,
sökte detsamma att omfatta så många
svenska konstnärer som det var möjligt,
utan att upphäfva dess § 13; det var
anlagdt på att vara demokratiskt. När
tanken upptogs på startande af en all-
män svensk konstnärsförening, var syftet
flerfaldigt; att åt Sveriges konstnärer
eröfra bestämmelserätten vid skötandet
af deras angelägenheter, att upphäfva
akademiens auktoritet och att genom en
större sammanslutning vinna mer gehör
vid uppställandet af reformkraf. Det vi-
sade sig emellertid genast, att massan af
våra konstnärer ej hade vidare lust att
i sistnämnda afseende understödja oppo-
nenterna, och då Föreningen blifvit ett
fullbordadt faktum och det gällde konst-
närligt samarbetande vid utställningar,
insågo Förbundets anhängare, att aldrig
något sant äktenskap kunde uppstå af
så olikartade makar. Det Gud har åt-
skiljt, menade de, böra människor ej
förena. Också för de flesta andra län-
der var tidpunkten kommen att se sina
konstnärskorporationer sönderfalla och
uppdelas i flere. Början gjordes, tror jag,
i Paris, där La société des artistes fran-
cais klyfdes itu efter utställningen 1889;
i Tyskland följdes exemplet, där »seces-
sionisterna» separerade från Künstler-
genossenschaft, o. s. v. Majoritetsväl-
dets ofelbarhetsdogm hade alltså redan
sett sina bästa dagar, när Svenska konst-
närernas förening stiftades; autonomien
var vunnen åt Sveriges konstnärer, det
gällde nu att kullslå majoritets- och
vinna seger åt minoritetsprincipen; all-
män rösträtt — förnuftig och rättvis i
det politiska lifvet — är lika oförnuftig
som orättvis i det konstnärliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
