Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Dödshymn. Efter Swinburne. Öfversättning af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDSHYMN.
Efter SWINBURNE.
Kärlek, hvad bjöd dig att gå stum från
den värld
du gjort skön?
Gaf dig en dårande dröm
löfte om rikare lön?
Hvad för en smekande röst, hvad för en
lockande hand
har dig från solljuset ledt
in uti skuggornas land?
Ögon, som lyste så ljust, speglande strålar
och dag,
slutna ni blifvit i bann
under förintelsens lag.
Händer, som fängslat mig förr fast uti
snöhvita band,
blodlösa ha ni ej mer
känsla af kärlekens brand.
Fagraste, skimrande hår, flätadt till brud-
krans
för mig,
döden, din älskare nu,
fästat sin krona på dig.
Är då hans kyss dig så dyr? Väljer
du is
framför glöd?
Ack, huru blek är din kind!
fordom jag kysste den röd.
Efter du kastat hvad rikt lifvet till glädje
dig gaf,
är dig den tvinande blom
kär, som slår rot i en graf?
Liljor med solfyllda blad sträckt sina
kalkar
mot dig.
Rosor med lenaste doft
törnfria växt på din stig.
Men du har lagt dig till ro, söfd utaf
popplarnas sus,
vaktad af blomster, som ej
skådat en strimma af ljus.
Fagraste kärlek, så sof! Lifvet var
ljuft
i din blick,
ljufvare likväl det lugn,
som utaf döden den fick.
Sigrid Elmblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
