Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Föreningen för svensk hemslöjd. Af John Kruse. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
JOHN KRUSE.
LILLI ZICKERMAN.
långa vinteraftnarna väft, plöjde sin fäder-
neärfda jord eller snickrade sina egna starka
och praktiska stolar och kistor, som han
sedan målade med klara, skinande färger?
På alla dessa frågor blifva svaren knap-
past glädjande. Emigrationens alltjämt på-
gående, stundom våldsamma åderlåtning af
vårt lands folkstam är ett af de tydligaste
symptomen på att folket icke längre finner
sin bärgning och icke trifs så i sitt land
som förr. Den gamla trefnaden är i själfva
verket till stor del försvunnen. Hvad kan
göras för att få de vänliga tomtarna till att
åter blifva bofasta ibland nutidens svenskar?
Så måste fosterlandsvännen med allvar fråga
sig.
Svaren äro mångahanda. Ökad ledig-
het från arbetet, ökade tillfällen till in-
hämtande af bildning genom läsning, åhö-
rande af föredrag och njutning af musik
och konst, lyda ett par af dem, förvisso
icke de sämsta. Hvad särskildt det andra
af dessa svar beträffar, visar det svenska
folkupplysningsarbetets storartade uppsving
under de senare åren med den allt mer
stigande frekvensen af populära föreläsningar
och konserter, sommarkurser, ungdomsmö-
ten och folkbibliotek, att häri ligger ett yt-
terst viktigt medel att höja hela folkets and-
liga odling och därmed gifva det trefnad.
Egna hem och den gamla hemslöjdens
återupplifvande heta andra, fullt ut lika goda
svar.
Just under de sista åren, då vårt lands
skördar varit så dåliga och jordbrukarens
kamp för sitt lefvebröd, redan förut besvär-
lig nog genom världsmarknadens läge, blif-
vit ännu svårare, har tanken på att skaffa
folket inkomster genom ett tillvaratagande
och upparbetande i de olika landsändarna
af den gamla, genom fabriksvarorna nästan
förträngda hemslöjden helt naturligt vunnit
anslutning. Det var en kvinna, fröken Lilli
Zickerman, som först riktigt på allvar tog
upp denna idé, och med brinnande ifver
och outtröttlig energi har hon sedan arbe-
tat på dess förverkligande.
Dotter af en apotekare i Sköfde hade
fröken Zickerman 1886 gått igenom före-
ningen Handarbetets Vänners väfskola i
Stockholm. Hon satte sedan, »nästan på
lek,» som hon själf säger, upp en affär i
sin fädernestad för konstbroderier efter ute-
slutande egna mönsterkompositioner, hvilken
hon innehade några år. Fadern hade emel-
lertid, som fallet ofta synes vara med apo-
tekare, tröttnat på sitt yrke och blifvit jord-
brukare. Som sådan förlorade han sin för-
mögenhet, och dottern blef nu tvungen att
på rama allvaret ägna sig åt sin verksam-
het som mönsterriterska och konstbrodös.
Vid den stora utställningen 1897 hade hon
besökt Stockholm och då särskildt studerat
den storartade samling af svenska hemslöjds-
alster, hvilken, ordnad länsvis i Nordiska
museets nya byggnad, sammanbragts från
rikets alla delar genom bidrag af omkring
2,000 utställare och utgjorde en verklig
glanspunkt på utställningen, vittnande, som
fröken Zickerman själf uttryckt det i ett före-
drag, om att »vår svenska hemslöjd var
icke en från glömskan räddad slöjd utan
en lefvande och af folket själft utöfvad».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
