Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Friedrich von Schiller. På hundraårsdagen af hans död den 9 maj 1805. Af Richard Steffen. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö0
RICHARD STEFFEN.
Øt á ti8 et
©n
Don fünf liften,
þcrauége^ebert
Srtbertd)
fcerbeffette Sluflagc,
granffurt unb geip^ij,
bet ^bbiaá-£6ff[er.
1782.
finna någon förläggare; han måste trycka
det på egen bekostnad, och att det snart
blef uppfördt, berodde på att en skåde-
spelare fann en för sig lämplig roll i
styckets skurk, Franz Moor.
Hans debut belönades af den stränge
hertigen med absolut förbud mot all
ytterligare litterär verksamhet. För hans
själs, räddning återstod endast flykten.
Den kringströfvande teaterförfattaren och
litteräre vagabonden med det brinnande
hjärtat och sina idéer om »Freigeisterei
der Leidenschaft» fann här och där en
människa, som ömmade för honom och
trodde på honom, men i
längden vantrifdes han emel-
lan kulisserna. »Jag läng-
tar», skrifver han, »efter en
borgerlig och huslig exi-
stens.»
I sina planer att skaffa
sig en oafhängig ställning
utanför diktningen tvekade
han en tid mellan medicin
och historia. Hans drama
»Don Carlos» ledde honom
in på en framställning af det
nederländska frihetskriget,
och så förvandlades han
(1789) till den lönlöse e. o.
historieprofessorn i Jena.
Det knappa underhåll, han
sedan fick, gaf honom maka
och barn men kunde ej ute-
stänga närings bekymren från
hans hem. Sjukdomen kom
och den nödtvungna overk-
samheten. Det kunde hafva
blifvit slutet. Den danske
skalden Jens Baggesen hade
redan firat en sorgefest till
hans minne, men då döden
lät vänta på sig, utverkade
Baggesen i stället af sina
höga gynnare, ministern
grefve Schimmelmann och
den regerande hertigen af Holstein-
Augustenborg, ett anslag för tre år af
1,000 thaler. Inga andra villkor voro
fästade därvid, än att Schiller skulle
söka återvinna sin hälsa. Det blef hans
räddning. De sista åren blefvo de i yttre
afseende ljusaste i hans lif.
Ljus var alltid och trots allt hans
ande! Det har sagts, att han ej kände
sorgen. Det är måhända för mycket
sagdt, ty hvilken kännande själ har varit
fri därifrån? Men sant är, att sorgerna
för Schiller nästan aldrig voro annat än
strömoln i det blå. Freude! Freude! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
