Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sveriges polarforskning. En återblick med anledning af Vega-expeditionens tjugufemårsjubileum. Af Carl Forsstrand. Med 46 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLARFORSKNING.
295
Sofia-expeditionen hade gifvit nega-
tiva svar på de två hypoteser, som af
Nordenskiöld satts främst på dess pro-
gram, nämligen om ett isfritt inre i Grön-
land och om lämningar af nordmanna-
bosättning på landets ostkust; men det
oaktadt var färden en af de resultatri-
kare, och den bildade en vacker afslut-
ning pä Nordenskiölds verksamhet som
expeditionsledare. Ännu en gång, ett
par år efteråt, var det visserligen fråga
om att han åter skulle beträda skepps-
däck som chef för en ny forskningsfärd,
nämligen en delvis af de australiska kolo-
nierna utrustad expedition till sydpols-
regionerna, men förslaget härom kom ej
till verkställighet. Adolf Nordenskiölds
namn hade emellertid nu i tjugufem år
varit förenadt med Sveriges polarforsk-
ning, och dess bärare hade rätt att draga
sig tillbaka till välförtjänt hvila. Från
västra Grönland österut mer än halfva
polarbassängen rundt ända bort till den
amerikanska stranden af Beringssund finna
vi det nät utbredt, som bildas af hans
expeditioners färder, och antalet af de
skrifter och afhandlingar, som härleda
sig från dem och införlifvats med vår
geografiska och naturvetenskapliga litte-
ratur, kan räknas i många hundratal.
Innan vi nu öfvergå till en erinran om de
forskningsresor, som utförts efter det Norden-
skiöld lämnade ledareposten och som på den
grund att de tillhöra de två senaste decennier-
nas polarkrönika bevaras i så friskt minne,
att de här kunna behandlas mer kortfattadt,
torde några ytterligare uppgifter om Torells
och Nordenskiölds gunrumskamrater vara af
intresse. De bildade ju jämte cheferna vår ark-
tiska forsknings första stamtrupp; många ha
liksom ledarna bortryckts af döden, och de
flesta af de kvarlefvande äro nu åldrige män
eller hunna ett godt stycke öfver lifvets mid-
dagsgräns. Flere ha kommit till framskjutna
ställningar i samhället, naturligtvis i främsta
rummet inom skilda områden på vetenskapens
fält, men en och annan också inom statslifvet.
Andra åter ha stannat i mer obemärkta positio-
ner; men hos alla lefver säkerligen minnet lif-
ligt om deras deltagande i de vetenskapens
vikingafärder, som skänkte deras ungdom och
tidiga mannaålder forskningens glädje och det
högnordiska friluftslifvets mödor och behag.
Bortryckta af döden äro C. W. Blomstrand,
den framstående kemisten (1897), finnarne Chy-
denius (1864), Lemström (1904) och Malmgren
(som guvernör i Uleåborg 1897), zoologerna
A. Goes (1897), A. E. Holmgren (1888), F. A.
Smitt (1904) och A. Stuxberg (1902) samt bland
navigatörerna J. W. Kuylenstierna (1881), G.
B. Liliehöök (1899) och de båda italienarne
Parent (1885) och Bove (1887).
Främst bland de kvarlefvande träffa vi blott
en från Torells första expedition, nämligen A.
Quennerstedt, som 1858 var student och med
tiden blef professor i zoologi och Lunds univer-
sitets högt ansedde rektor. Från 1861 års färd
kvarlefva N. Dunér, den berömde astronomen,
som nu är en af ledarne för den gradmätnings-
kommission, hvars arbeten han var med att
grundlägga för fyra decennier sedan, samt G.
von Yhlen, den nu öfver åttiofemårige, i Ly-
sekil bosatte f. d. karantänsmästaren på Känsö.
Från 1864 träffa vi ingen mer än Dunér, men
från 1868 ej mindre än sex, nämligen frih.
von Otter och Louis Palander, den förre f. d.
statsminister och amiral, den senare nuvarande
sjöminister och amiral, samt Thore Fries, den
populäre och högt uppburne professorn och uni-
versitetsrektorn, Sven Berggren, f. d. professor
först i Uppsala, sedan i Lund, G. Nauckhoff, före-
ståndare för aktiebolaget Expressdynamits spräng-
ämnesfabrik i Grängesberg, samt Carl Nyström,
känd politiker och ledamot af första kammaren.
Från Grönlandsfärden 1870 finna vi jämte Berg-
gren Th. Nordström, f. d. generaldirektör och
nu landshöfding i Örebro, samt P. Öberg, berg-
mästare i Västra bergmästaredistriktet, Filip-
stad.
Af 1872—J2> års män lefva ännu alla utom
Nordenskiöld och Parent, nämligen Palander,
F. R. Kjellman, professor i Uppsala, A. Wij-
kander, dito i Göteborg, A. Enwall, öfverlä-
kare vid Kristinehamns hospital, G. von Krusen-
stierna, kommendörkapten i flottan, och H. von
Holten, kapten i flottan och f. d. chef för Got-
lands båtsmanskompanier. Äfven de flesta af
Nordenskiölds följeslagare på Proven och Ymer
äro i lifvet, ty jämte Kjellman träffa vi Hj. Théel,
Lovéns efterträdare som intendent vid Zoologiska
riksmuseum, och Axel Lundström, professor i
växtfysiologi i Uppsala. Vegajubiléet kan firas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
