Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Musikrevy. Af Karl Valentin. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIKREVY.
3O7
lande i toner af de olika och mångfaldiga
drag, som tillsammans bilda ett folks egen-
domligheter och kännemärken, ett åter-
gifvande af folkets kynne eller landets
natur.
Sinding ter sig redan i detta arbete,
hvilket åtmistone delvis sett dagen under
hans ungdomstid, såsom en tonsättareper-
sonlighet, hvilken har något att säga åhö-
raren och som gör det på sitt eget vis,
utan att det sagda därföre blir krystadt
eller sökt. Under oaflåtligt arbete har Sin-
ding nått fram till förståelse och erkän-
nande. Utan strid och motgångar har det
ej gått. Men det bifall, som nu kom hans
symfoni till del, och den varma hyllning,
för hvilken han själf blef föremål, tycktes
ådagalägga, att det äfven härstädes numera
finnes sympati och mottaglighet för hans
skapelser.
Ett rikligt och väl förtjänt bifall kom
orkestern och dess ledare till del efter
uppförandet af de nämnda symfonierna.
Utförandet ådagalade också ej blott en
omsorgsfull instudering utan äfven att or-
kestern gått betydligt framåt med hänsyn
till samspel och klangverkan.
Vid den konsert, å hvilken Bruckners
symfoni utfördes, gafs äfven ett lofvande
arbete af en ung svensk tonsättare, Adolf
Wiklunds konsertuvertyr, hvarjämte kon-
sertmästare Zetterqvist sångbart och stilfullt
utförde Spohrs »sångscen». Bland novite-
ter och mindre kända arbeten utförda vid
föreningens konserter må erinras om Ber-
lioz’ orkesterstycken och om en — kanske
allt för rikligt tilltagen — serie danser, en
historisk öfverblick af dansen i Österrike,
representerad af namnen Mozart, Beethoven,
Schubert, Brahms och Joh. Strauss.
Den rekonstruerade Aulinkvartetten —
bestående af herrar Aulin, Molander, Sand-
qvist (viola) och Claeson — har gifvit sin
första kammarmusikafton och ingaf därvid
de bästa förhoppningar. Kammarmusikens
fina, intima konstart förtjänar alltför väl
att odlas och omhuldas, dess rika litteratur
med sina värdefulla alster att blifva allt
allmännare känd. Det är därföre lifligt
att önska, att den nya kvartetten, hvars
ledare sedan lång tid med energi och oför-
trutet intresse varit verksam för kammar-
musiken, måtte vinna framgång och sådan
uppmuntran, att den kommer att äga be-
stånd i hufvudstaden, där den ju är den
Fot. Reutlinger, Paris.
MAIKKI JÄRNEFELT.
enda stabila, offentliga representanten för
genren.
Programmet vid Aulinkvartettens soaré
upptog stråkkvartetter af Haydn och Bee-
thoven samt Franz Berwalds pianotrio n:r
3 i d-moll. Den sistnämnda, högeligen
fängslande tonsättningen — utförd under
medverkan af herr Stenhammar — uppen-
barar Berwald i all sin egenart och
kärfhet, originell som den är både i an-
läggning och utförande. Beträffande for-
men har Berwald, här liksom äfven i andra
verk, eftersträfvat att sammantränga och
sammansluta och därvid, antagligen fullt
själfständigt, åstadkommit en enhetlighet
likartad den som framträder hos t. ex.
Berlioz och Liszt. Uppfinningen är per-
sonlig. Något reminiscensartadt förekom-
mer nästan aldrig. Till och med när Ber-
wald erinrar om Beethoven, sker detta
utan någon som helst direkt anklang. Trion,
som är tillägnad John Ericsson, har er-
hållit en särskild nationell färgning genom
upptagandet eller antydandet af folkvisme-
lodien »Neckens polska».
Jämte fru Sigrid Scholler, född Wolff,
ägnade Aulinkvartetten och herr Stenham-
mar en afton åt Sindingska kammarmusik-
verk, hvarvid tonsättarens pianokvintett, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
