Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Skymning. Af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYANING.
Af JANE GERNANDT-CLAINE.
Jag ville sluta ögonen och drömma
att skymningen är du
och att vår afton kommer
som kvällen nu, så undrande och tyst,
en tidig kväll i sommaren den sena
med dunkelt vemod öfver flodens fåra
och himlen full af stumma, dunkla gåtor,
som ingen af oss fattar.
Jag drömmer att vi åldrats.
Länge — i långa längtans år jag bidat
det ljufva att du sitter vid min sida
och ser på mig.
Som pilen lutar sig mot vattenbrynet
mitt väsen söker ditt i stilla frågor:
»Minns du vår ungdom och vår ungdoms trånad,
hvad som var du och jag i det förgångna?»
Du ser på dunklet öfver träd och vatten,
du ser på himlens underliga skyar
och vet att gåtans egen skumma oro
och vemodsskuggorna i flodens fåra
var du och jag och lärde oss att älska.
Jag hör ditt svar långt innan du har svarat:
»Väninna ... se ...
I sommaren den sena kommer lyckan
likt någonting som en gång varit sorger,
och trånaden är ro.»
Vårt hjärta är så lugnt, vi hafva åldrats
och le att det är minnet från vår ungdom,
från drömmens alltför höga, vilda brottsjö,
som skuggar molnets kant och flodens fåra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
