- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
387

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - I Holland och Belgien. Ur Egron Lundgrens anteckningar. Meddeladt af Georg Nordensvan. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I HOLLAND OCH BELGIEN.

387

römda anatomiska föreläsning och Paul
Potters tjur. Vi sågo äfven Hopes sam-
ling af gamla och nya målningar. Äfven
ute och besåg det kungliga palatset i
skogen; dyrbara japanesiska tapeter af
rikt broderadt siden och i balsalongen
en omätlig tafla af Jordaens, ful att kunna
täfla med en af Ehrenstrahl.

Till Scheveningen, den beryktade bad-
orten på kusten, gjorde vi också en ut-
flykt, men baden hade ännu icke begynt,
så att det var ingenting att se hvarken
för målare eller för någon annan. Haag
tycktes vara en mycket stilla, lugn och
beskedlig stad, och alla holländare, som
vi kommo i lag med, särdeles artiga
och välvilliga, mycket lika danskar och
utan det småstadsfjäsk, som man ofta
ser hemma hos oss. Det var också
verkligen uppfriskande att se, huru man
i Holland spottar åt allt galliskt — unge-
fär som danskarna åt Preussen. Vi hafva
ännu icke hunnit så långt, vår nationa-
litet är kanhända svagare eller äro vi
åtminstone icke aktsamma nog i att
späda ut den med strunt.

Därefter kommo vi till Amsterdam,
nordens Venedig — oräkneliga kanaler
och svårt att hitta som i en labyrint. Vi
sökte ändå snart nog upp våra bekanta,
Mijn Heer van Gr. och hans familj, som
vi naturligtvis funno i ett hus med gaf-
veln åt en kanal och nära en krokig
liten bro. Allt så rent och fint och
tvättadt som en stärkt nattkappa, golfvet
i förstugan af svart och hvit marmor,
utan ett damkorn, speglar i tunga eben-
holzramar, klumpfotade ekskåp och stolar
med läderdynor och höga karmar. Det
var midt på dagen, och solen sken vän-
ligt in på det bonade ekgolfvet i gammal-
modiga matsalen, där gubben och gum-
man van Gr. sutto vid ett litet bord
med japanesiskt porslin och togo sitt
kaffe med skorpor, skorporna fullkomligt
af samma genus som de svenska. Vi

blefvo obeskrifligt hjärtligt och gästfritt
emottagna af de gamla först och sedan
af döttrarna, den äldre med ett blekt
och melankoliskt ansikte och, som jag
tror, olyckligtvis med skadade lungor,
den yngre, Albertina, strålande glad,
19 år och 2 minuter, snarlik drottning
Kristina med blå ögon och ljusa lockar,
men utan grekiska och latin, ändå så
intagande att jag tror att det för mången
icke skulle hafva kostat mycket arbete
och ansträngning att bli kär i henne.
Gubben tog oss därför ut i ett annat
rum, fullt af gamla flamländska målningar,
somliga dyrbara, andra icke, men alla
talande om en så glad och förnöjd flit,
att man liksom kände sig i ett trefligt
hem. Han hade själf sett allesamman
många gånger, men smålog åt dem ännu;
emellertid grep han snart hatten och
kappan och följde oss öfver några kanaler
till Willem v. Gr., sonen, som är gift
och bodde icke långt därifrån. Den
yngre van Gr. är en ganska utmärkt
marinmålare, och vi funno honom i sin
atelier, munter och liflig, glad att se oss.
Hans fru är en ung dam, och han har
två vackra, muntra och smeksamma barn,
en gosse och en flicka, rödblommiga,
friska och snälla. Under vistelsen i Am-
sterdam voro vi nästan oupphörligt med
dessa familjer och besågo alla märk-
värdigheter i deras angenäma sällskap.
Om aftnarna till te och hela kvällen hos
gamla van Gr., då den lilla förtjusande
Reine Christine med den största vänlig-
het var så god att på fortepianot spela
sina knaggligaste sonater, komponerade
som det tycktes för att genomborra alla
de hjärtan, som icke redan voro genom-
borrade i flere direktioner, men huru
man blundade kunde man ändå icke låta
bli att betrakta lifligheten i hennes små
mjuka och hvita holländska fingrar, en
smal guldring med en blå förgätmigej,
den lilla fint stärkta halskragen, gropen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free