Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Uttrycken för smärta och sorg i konsten. Af J. J. Tikkanen. Med 14 bilder - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKEN FÖR SMÄRTA OCH SORG I KONSTEN.
425
DEN DÖENDE GALLIERN.
ANTIK STATY. / Mltseo Capitolhw i Rom.
dan åter den heroiska smärtan genom
att väcka vår medkänsla kan stegras till
den högsta grad af uttryck, blott delta
öfverensstämmer med naturen och san-
ningen. Jag förmodar, att han närmast
tänkte på den antika konsten. Ty de
grekiska konstnärerna hade en underbar
förmåga att rädda människovärdet i för-
ödmjukelsen, en humanitet som ingen-
städes framträder i en ädlare form än då
de skildra sitt folks segrar, till exempel
i den pompejanska mosaik, som är känd
under namn af Alexanderslaget, och i
den döende galliern. Också i denna råa
barbar är det ingalunda smärtorna som
betonas, utan den väldige kämpens trots
i dödsminuten, då dödens skuggor redan
omtöckna hans blick. Det är icke det
uppskakande som kommer till uttryck,
utan det upplyftande, det tragiska, en
storsinthet, som yttrar sig just i under-
gången. Det är en hjältes död utan
medaljer och generaler!
Annorlunda har den kristna konsten
i sin framställning af den lidande och
döde Kristus idealiserat den kroppsliga
smärtan, ehuru medlet i grunden är lik-
artadt, att nämligen ersätta det fysiska
lidandet med ett moraliskt.
Så viktig än Kristi försoningsdöd är
för den kristna tron, så dröjde det dock
länge, innan konsten vågade sig längre
än till en symbolisk antydan af kors-
fästelsen. Och århundraden förgingo åter,
innan man började åt den korsfäste gifva
något uttryck Ännu i elfte och till och
med i tolfte seklet står han, likasom re-
dan i den fornkristna konsten, mycket
ofta alldeles upprat, med öppna ögon
lidelsefritt blickande framför sig, i väster-
landet tillika ofta ännu i sin fornkristna
typ, såsom en skägglös, idealt tänkt
yngling. Det är en tydlig sträfvan att
icke komma den känslan sårande verk-
ligheten för nära. De karolingiska epi-
grammen säga ännu intet om frälsarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
