- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
441

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Fyra dikter. Af Stefan Johansson - Stämningsljus - Kväll - Sensommar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FYRA DIKTER

441

STÄMNINGSLJUS.

När aftonglansen famnar skyn,
jag ser min längtans glädjesyn
ur sångstämdt fjärran gå
i rika sken af sol och blått,
dit inga mänskovägar nått
och aldrig skola nå.

I ödemarkens höga sång,

som tonar genom lifvets gång,

dess flammor lysa mig:

ju armare jag själf mig fann

ju varmare dess klarhet brann

i dunklet på min stig.

Och i den stilla, blåa natt,
då stjärnor lysa landet matt
och sval är flodens våg,
i sköna toner lifvet går
emot en ljus och gyllne vår,
som glöder i min håg.

KVÄLL.

Långt på höjden kal och hård
i en ljus och enslig gård,
som en gyllne ö
på den solbeglänsta mon
hörs en ensam klockas ton
midt i ljuset dö.

Och förklarad aftonskyn
sollikt strålar för min syn,
tills dess glans förgår;
men i kvällen ensligt sen
blekt ett drömlikt återsken
lyser i dess spår. —

Solens gyllne eko dör
och en sakta bäfvan rör
luftens andedräkt,
tills i månens silfverstoft
rosen hvilar tung af doft
under kvällens fläkt.

Men kring bergens fasta krans
skimrar månens drÖmblå glans,
nattens bleka sol,
som i skogens sorgsna sus
lyser nejden skön och ljus
under enslig pol.

SENSOMMAR.

Allt blekare blir solen
på västerns dunkla berg,
där kvällen under polen
står gul i nattens färg:
den sommarklara dager,
som göt sig varm och fager
i älfvens lugna våg,
är åter blott ett minne,
som lyser för mitt sinne
och skimrar i min håg.

Väl må jag våren sakna

med sina friska blad,

då alla fröjder vakna

och hvarje själ är glad, —

tills höstens stjärnor glimma

på älfvens svala dimma

i blek och kylig natt,

då inga fåglar drilla,

blott månen ljus och stilla

kring landet glänser matt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free