Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Huru representationsreformen genomfördes. Af Emil Svensén. Med 16 bilder - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S2O
EMIL SVENSÉN.
evigt beståndande rättsnorm nästan allt
det, som för tillfället råkade höra till
gammalt svenskt statsskick. Ståndsför-
fattningen var för honom den enda rätta
och förnuftiga representationen, och
hvarje rubbning däraf alltså ingenting
annat än en ren galenskap. »Alla andra
representationsformer», säger han, »äro
mer eller mindre endast tanklösa och för-
nuftslösa tillställningar, hvarigenom vissa
medborgare sättas i tillfälle att med sken
af lag och rätt votera och besluta om
rättigheter, som icke ägas af dem själfva,
d. v. s. i tillfälle att (skenbart) lagligen
begå uppenbara rättskränkningar eller
brott. En folkförsamling, som konstitu-
eras och handlar på sådant sätt, är icke
stort annat än en (skenbart) lagligen kon-
struerad och handlande hop eller försam-
ling af röfvare.» Med sin älskvärda
vana att beteckna alla, hvilka ej kunde
dela hans filosofiska åskådning, såsom
ignoranter och dumhufvuden, lär han
äfven enskildt ha uttalat, att han icke
kunde begripa, hur han en gåvg i tiden
kunnat låta en så okunnig man som De
Geer gå igenom i examen.
På reformvännernas sida uppträdde
De Geer själf med en skrift, måttfull
och hofsam som alltid, och professor
Rydin i Uppsala utvecklade med stats-
rättslärarens grundlighet de skäl, som
talade för förslaget. Inom tidningspres-
sen gingo naturligtvis stridens vågor högt,
och på reformvännernas sida tog Afton-
bladet under August Sohlman ledningen
på ett sätt, som i mycket hög grad bi-
drog till förslagets seger.
III.
Den 16 oktober 1865 öppnades den
evigt minnesvärda riksdag, hvars stora
bedrift skulle blifva ståndsförfattningens
upphäfvande och det nya representations-
skickets införande. Stämningen hos fol-
ket var nu sådan, att ingen, som blott
något så när förstod att akta på tidens
tecken, kunde undgå att inse, att ett af-
görande för sekler stod oåterkalleligt för
dörren. Med en värme och en hän-
gifvenhet, som söker sin like i vår hi-
storia, hade nationens stora massa slutit
sig kring det hvilande förslaget, och det
var uppenbart, att dess fall skulle väcka
en förbittring, som kunde hota samhälls-
ordningen med allvarliga faror. Borgare-
och bondestånden kommo till denna sin
sista riksdag med en mera lysande upp-
sättning än någonsin förut, enigt och
fast beslutna att kämpa till det yttersta
för reformens seger. Inom bondestån-
det hade vid föregående riksdag en
och annan stått tveksam, ty den naiva
föreställning, som omfattades af många
reformvänner, att allmogens inflytande
skulle inom den nya representationen
betydligt försvagas, hade äfven inträngt
dit. »Nu ha vi vår fjärdedel», menade
dessa tveksamme, »och vi veta hvad vi
äga, men icke hvad vi kunna få.» Men
nu var all tvekan borta, och hela stån-
det stod som en man kring förslaget.
Af borgareståndets 67 ledamöter kunde
högst 7 räknas såsom dess motståndare.
Ridderskapet och adeln samlades till
denna riksdag talrikare än någonsin sedan
frihetstidens dagar. Omkring 700 adels-
män hade uttagit poletter till riddarhu-
set. De, som ej kunde komma själfva,
begagnade sig af sin rätt att sända full-
mäktige i sitt ställe. Dessa fullmakter
hade under ståndsriksdagarna småningom
öfvergått till ett slags värdepapper, som
stego eller föllo allt efter riksdagarnas
vikt, och hvaraf fattige hufvudmän för
adliga ätter kunde göra sig rätt vacker
inkomst. Under föregående riksdagar
hade priset för en dylik fullmakt, som
gaf innehafvaren rätt att på Riddarhuset
representera svenska folket, hållit sig
omkring 50 riksdaler, men nu sprungo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
