Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Huru representationsreformen genomfördes. Af Emil Svensén. Med 16 bilder - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
EMIL SVENSÉN.
betydelse och med spenamnet »marsel-
jäsare» göra sig lustiga öfver dem. Den
allmänna opinionens tryck hade nu blif-
vit sådant, att allvarliga tilldragelser kun-
de befaras, om förslaget förkastades.
Regeringen, som naturligtvis ville und-
vika minsta sken af mannamån eller obe-
hörigt tryck, lät till motståndarnes lug-
nande inkalla några landtregementen, för
att i fall af behof upprätthålla ordningen.
Förhållandet blef mycket gemytligt mel-
lan Stockholms befolkning och de heder-
liga indelta soldaterna, som icke kunde
begripa, hvarför de behöfde hålla ord-
ning på stockholmarna, som ju icke ville
annat än hjälpa kungen mot herrarna.
Den 24 november vid en sexa å
bondeståndets klubb föredrog en af dess
ledamöter, C. J. Svensén från Kalmar
län, några verser, hvari det bland annat
hette:
Själfskrifvennen du gamla lik,
låt bli att längre titta.
I Sveas kista är du spik,
och öfver dig skall sitta
historien till doms en gång.
Du sjunger ren din svanesång.
Försakelsens och andans män,
hvad rör er politiken!
Den förde säkert ingen än
till några himmelriken, —
fast stjärnor små den ger ibland
och lull lull lull, så granna band.
På enskilda möten dryftades försla-
get vidlyftigt och skärskådades från alla
sidor af anhängare och motståndare.
Inom adeln höllo de förra sina möten
på Börsen, de senare på hotell Phoenix,
och det är stor skada, att de tal, som
där höllos, och af hvilka många varit
både lärorika och intressanta, icke be-
varats annat ’än i tidningsreferat, som
enligt sakens natur blifvit mycket knapp-
händiga och än mera färgade. I sista
stunden sökte nu oppositionen inom
adeln under ledning af grefvarna Hen-
ning Hamilton, Eric Sparre och C. G.
Mörner samla sig kring ett motförslag.
Det kan ej ha varit annat än brist på
god vilja, som gjort att de dröjde så
länge därmed, då de väl borde insett,
att om något skulle vinnas, skulle det
förelegat färdigt senast vid riksdagens
början, om ej förr. Nu hunno de ej
ens få förslaget färdigt i tryck, innan
saken var afgjord, då den boktryckare,
som de vände sig till, förklarade, att han
ej vågade trycka det, och de för den
skull måste sända det till Uppsala. Här-
af har den oriktiga, men ofta upprepade
föreställningen uppkommit, att ingen enda
boktryckare i hela Stockholm vågade
åtaga sig förslagets tryckning. Att i
alla fall oro låg i sinnena och öfvade
sitt tryck på mer än en, låter sig icke
förnekas. Men den som tog saken kallt
var den snarfyndige grefve Eric Josias
Sparre. I ett samtal med en ifrig re-
formvän af den yngsta adeln, som fram-
höll de obehagliga efterräkningar, för
hvilka ett afslag kunde utsätta förslagets
motståndare, gaf Älfsborgshöfdingen helt
tryggt till svar: »Ja, det blir så, att jag,
som sitter på grefvebänken, lägger mitt
nej i urnan bland de första, och sedan
går jag hem och lägger mig i min var-
ma säng, men du, som sitter på ytter-
sta bänken, voterar ditt ja bland de sista,
och kommer ut och får stryk.»
IV.
Andligen randades måndagen den 4
december 1865, då förslaget föredrogs
i stånden. Det mottogs där på- mycket
olika sätt. Bondeståndets samtliga leda-
möter hade infunnit sig i högtidsdräkt;
ingen enda begärde ordet, och då pro-
position framställdes, ropade hela ståndet
enhälligt ja.
I borgarståndet hölls en mycket kort
och intetsägande debatt. Några af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
