Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Huru representationsreformen genomfördes. Af Emil Svensén. Med 16 bilder - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
EMIL SVENSÉN.
den sista ståndsriksdagens upplösande pÅ rikssalen. / Ny illustrerad tidning 1866.
utan visshet, att vi då i samma led med
oss skola finna flertalet af de män, hvilka
från den nu afslutade stridens början af
fast öfvertygelse varit våra motståndare
Då, om icke förr, skola de räcka oss en
broderlig hand, som vi med värme skola
fatta; då, om ej förr, skola de med oss
instämma i ett enhälligt och jublande:
nej!
För första gången hälsar jag i dag
den unga Svea. Jag gör det med vemod,
ty jag älskade hennes moder, som i går
jordades, och under hvars medeltidsdräkt
ett svenskt, ett ungdomsfriskt hjärta all-
tid klappade. Jag gör det med oro, kan-
hända därför att jag icke känner henne
så väl som jag kände den gamla. I alla
händelser är hon ung, kanske skola hennes
första steg blifva stapplande; det är då
vår plikt att stödja henne, och vi skola
göra det kärleksfullt; kanske behöfver
hon ännu en uppfostran; det är då vår
plikt att gifva henne den, och vi skola
göra det ömt men allvarligt, så att hon
en gång för våra efterkommande må
blifva hvad den hädangångna varit för oss,
att hon må blifva, icke blott älskad som
den gamla, utan äfven såsom hon lycklig,
stark och fri.
Men skulle hon en gång, det Gud
förbjude, arm och blödande, till räken-
skap kalla de män, hvilka bortryckte de
smycken, som prydde och skyddade
hennes moder, de vapen, med hvilka
hon under århundraden värnat vår frihet,
själfständighet och ära, då skall det blifva
mig, visserligen icke en tröst — ty af
jordisk tröst är jag då, med Guds hjälp,
icke i behof — men en anledning till
ro i min graf, att åtminstone icke mitt
namn skall sväfva öfver hennes bleknade
läppar.»
Han, som så talade, har blifvit kallad
trenne konungars gunstling och Sveriges
förste ädling. Han var innehafvare af
rikets främsta värdigheter och ordnar,
en af de Aderton i Svenska Akademien
och kansler för rikets universitet. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
